Mina händer
betraktar
de arbetströtta och fårande
händerna.
Jag undrar stilla,
har jag gjort rätt, har det
blivit på bästa sätt?
Har de förmedlat vad jag
känt, talat om vad som
var tänkt?
Ja, ibland har de inte
gjort något alls
i det nästa
svalkat ögon och hals
vatten till de törstande
varit varlig och tröstande
räckts till någon
som sakat efter
torkat tårar tiggt om rester
Kärlek har strömmat i
ur mina händer
har smekt både kinder
och länder
Tagit farväl av många nära
torkat tårar när jag mist
de kära
lagt locket på en kista
med en beröring och en ros
Det är svårt att mista
den man funnit närhet hos
Har hållits mot en kind
isats av ensamhetens vind
Trevat ibland
men inte nått
det har hänt
att den försmått
mycket har återbördats
och rikt är det som skördats
bränt mig ibland
känt livets puls
i min hand
Har dämpat glosor
förflugna ur en mun
ångrat de bittra orden
grävt djupt i såningsjorden
I de mörkaste stunder
lyfts till ett slag
sett dunklet i mitt jag
Gett tröst till barn
som gjort sig illa
torkat tårar
vaggat stilla
Grävt grav på min gård
till djurens minnesvård
de som ofta smekts
av min hand
skapat de starkaste band
Har pekat finger och hånat
vinkat adjö till en vän
ofta varit plågad
börjat om igen
Har bojats med en ring
en kärlekslön
knäppt händerna till bön
Händer säger mer än ord
sprider längtan på vår jord.
Så jobbar vi med nyheter