Fyra dagar efter sin 100-årsdag, den 12 september, avled Mildred Carlson, Cumberland, Wisconsin, USA.
Hon var en för många Piteåbesökare, i svenskområdena kring Cumberland och McKinley, välbekant person.
Hon tog ofta hand om besökarna och berättade, för enskilda och grupper, på flytande svenska om immigrationen till USA. I synnerhet till de trakter i Wisconsin kring vilket ett Piteåsamhälle byggdes upp.
Hon hade själv rötterna i Småland.
Under många år var Mildred Carlson, eller Millie som hon allmänt kallades, verksam som lärare .
På sin fritid var hon engagerad i Svenska lutherska kyrkan, Augustanakyrkan, i Cumberland, och var där verksam som kantor i många år. Hon ledde även kyrkans körverksamhet.
Millie var mycket mån om att hålla kontakt med Sverige. Under många år, och bara till för en kort tid före sin 100-årsdag, hade vi brevledes kontakt. Hennes brev var alltid fyllda av omtanke.
Tidigare hade hon eget boende och körde dagligen bil. Men för trygghetens skull sökte hon för en tid sedan sjukhemsboende i Cumberland, men fortsatte dock att vara aktiv i olika sammanhang, inte minst för sin kyrka.
I samband med Augustanakyrkans 100-årsjubileum 1985 sammanställde hon en bok om kyrkans historia.
Vid varje besök hos henne i Cumberland, det blev ett 30-tal genom årens lopp, ville hon alltid att jag skulle läsa ur svenska diktböcker för henne. Hon tyckte om att lyssna till det svenska språket. Det var angenäma stunder, till vilka ibland andra svenskättlingar var inbjuda. Besöket avlutades som oftast med att hon tog mig med till kyrkan för att där sjunga gamla svenska psalmer till eget orgelackompanjemang.
De många grupper från Piteå som besökt området var hon också mycket mån om och ordnade då att även de fick lyssna till henne i kyrkan, och ibland tillsammans sjunga svenska psalmer.
Om Millie kan sägas att hon var en mycket speciell person, vilken kommer att för alltid att bevaras i mitt och min familjs hjärta.