Jag måste bekänna en sak, jag har blivit beroende. Det är inte så farligt som det låter utan mycket oskyldigt. Mitt beroende består av att jag inte kan sluta skriva och berätta om mina minnen, och vad jag varit med om.
Pappa var med och dansade folkdans när han var ung. När han då träffade mamma gick han ur danslaget och då blev det så att på kalas dansade dom tillsammans. Det kunde vara på bröllop och andra fester. Pappa och mamma lärde mig dansa vals när jag var ganska liten, det tyckte jag var mycket roligt. Jag var en mycket intresserad iakttagerska, så när vi var på ett bröllop satt jag och tittade noga på hur gästerna dansade foxtrot, så jag tog tag i pappa och sa, när dom dansar modernt tar man ihop fötterna på ett speciellt sätt och jag frågade sedan, flyttade man bara en fot nästa gång?
Ja visst, sa pappa – följ bara efter mina steg ska du se att det går bra. ” Det gick” – tänk nu kunde jag dansa foxtrot, pappa var en läromästare.
Sen dess har jag dansat mycket, jag började gå kurser i olika danser, både gammeldans och olika sorters moderna.
Där är mitt andra beroende, ganska oskyldigt eller hur?
Många andra minnen kommer också fram när jag sitter vid köksbordet och försöker skriva ner en del saker.
Simning har också varit mitt stora intresse, jag brukade åka till simhallen i min ungdom och där simmade jag en kilometer tre gånger i veckan. När jag gick i skolan hade vi skolkök en dag i veckan. Då fick vi lära oss att laga mat och baka. Bakning tyckte jag mycket om och varje fredag bakade jag hemma fikabröd till helgen. Det kunde hända att jag bakade annars också. Det kan man väl kalla för ett riktigt beroende.
Jag körde mycket ofta bil för jag fick ha bilen så ofta jag ville, eftersom jag hjälpte pappa på kontoret när han behövde hjälp. Jag brukade även skjutsa honom när han hade ärenden i stan och det hände ofta att han skulle till länsstyrelsen i Luleå.
När jag hade bilen själv brukade jag ha två väninnor med mig. Då åkte vi för det mesta till Älvsbyn på dans på lördagarna, men ibland åkte vi till Skellefteå och köpte varmkorv. Det var en korvkiosk där dom sålde rostat bröd med smör till korven och det var ju extra gott.
Nu kan man ju tro att det blev dyrt med bensinen för bilen var Chevrolet 53:a men bensinen kostade ju bara 62 öre litern.
Jag hade fartens tjusning i blodet och det hade jag efter pappa, han tyckte också om att åka fort.
När jag blev vuxen köpte min dåvarande man och jag en snabbgående båt. Vi hade tagit skepparexamen båda två, och det hände ofta när jag körde att jag hade vattenskidåkare efter mig.
Då trivdes jag för då gick det undan. Brodera tavlor, virka och sticka tyckte jag också om.
Ja, det var en del av mina beroenden och det var ju ganska oskyldigt, eller hur?
Denna berättelse har jag skrivit med min nästan obrukbara hand på grund av svår artros. Tur att jag har en god vän i Tommy som kan tyda min handstil och renskriva berättelser om mina upplevelser på maskin.