En tid i början av 1900-talet var det en fjärdedel av de som inkallades som aldrig inställde sig. Till en början var myndigheterna inte speciellt effektiva i att få fatt i personerna som uteblev. När övervakningen förbättrades blev värnplikten ett av flera skäl för ett flertal unga män, inte minst från södra Norrbotten, att utvandra till USA.
Okänd ort
I december 1903 kunde Norrbottens Posten meddela att två tredjedelar av den värnpliktiga ungdomen i Tornedalen, av vad som framkommit vid mantalsskrivningarna, utvandrat eller flyttat till okänd ort.
Samtidigt försvann tidigare möjligheter att köpa sig fri. Länge kunde man nämligen betala någon annan för att rycka in i ens ställe.
I början av 1900-talet sattes övningstiden för de flesta värnpliktiga till 150 dagars grundutbildning och 90 dagars repetitionsutbildning. Något som många ungdomar upplevde som mycket betungande. Det var ett stort antal av bygdens ungdomar som med namn och födelseuppgifter efterlystes i tidningarna, sedan de utan laga förfall uteblivit från militär inställelse.
Så även Nils Johan Svärd från Degeränget.
Istället mönstrade Svärd på en båt och gav sig ut på världshaven. Åtta år senare kom ett meddelande hem till släkten i Pitebygden att Svärd inte längre var i livet. Han var då anställd på den amerikanska lustjakten ”Zurah” och skulle efter vistelse i land tillsammans med en kamrat ro tillbaka till jakten varvid båten kantrade och de bägge personerna ombord drunknade.
Falska papper
Samma år åtalades 23-årige bagaregesällen J.A. Löfgren i Öjebyn för oredligt förfarande. Han hade nämligen lånat ut sina militära handlingar till en måleriarbetare Jonsson från Öjebyn.
Löfgren fullgjorde sin värnplikt 1908 och erhöll därefter kungligt tillstånd att få emigrera till Nordamerika. Han erhöll flyttningsbetyg från pastorsämbetet i Öjebyn. Emigrationen sköts dock upp och en av Amerikafeber angripen måleriarbetare Jonsson bad att få låna Löfgrens utflyttningsbetyg. Med löfte att betygen skull återsändas så fort han hade nått fram till Amerika.
Den på falska papper till Amerika inflyttade Jonsson skickade aldrig tillbaka Löfgrens handlingar. Istället fick Löfgren ett brev från Jonsson med förklaringen att det skulle vara betydelselöst att återsända betygen eftersom de vid avfärden från Göteborg stämplats av myndigheten. Åklagaren pekade i det här fallet på grovt oförstånd utan brottslig avsikt i strängare bemärkelse.
Löfgren gav sig senare iväg till Amerika.
Blev officer
Bland de värnpliktiga som skulle ha ryckt in till Norrbottens regemente i Boden den 4 april 1914 var sågverksarbetaren Elis Abdon Axelsson från Öjebyn. Militärer och läkare fick den gången inte tillfälle att granska den kallade ynglingen för att avgöra om han kunde tjänstgöra eller om han borde frikallas på medicinska eller andra grunder. Axelsson hörde till den fjärdedel av de inkallade som, ända till slutet av seklet, uteblev från mönstringarna.
Noterbart är att Axelsson senare valde den militära banan. Han blev nämligen yrkesverksam som officer vid Norrbottens regemente, I 19, i Boden, och nådde stora framgångar inom skytte. Axelsson blev nämligen individuell världsmästare i skytte vid internationella tävlingar i Stockholm 1929. Axelssons framgångar skapade inga stora rubriker i bygdens tidningar. Hans resultat redovisades som ett i mängden och har mer eller mindre gått spårlöst förbi. Precis som den lilla tidningsnotis när han i april 1914 efterlystes tillsammans med många andra Piteåbor.
Axelsson var född 1892 och avled i augusti 1971 i Boden.
”Obefintlig”
Jordbruksarbetaren Karl Hugo Viklund, Sjulnäs, född 1888, hörde till de som ”försvann”. Senare kan man läsa i kyrkböckerna att pastorsämbetet antecknat ”I USA enligt obefintlighetsbok”.
I samma tidning efterlystes jordägaren Axel Hedkvist från Lyckoträsk, född 1892, och arbetaren Karl August Lundman, Sikfors, född 1886. De gav sig inte av till USA. Hedkvist fanns kvar i bygden, där han en tid arbetade i skogen och sedan som SJ-banarbetare. Han var bosatt i Koler, när han avled i oktober 1963.
Lundman återfanns en tid i skogs- och flottningsarbete, sedan vid Altappens sågverk, kom sedan till SJ i Kiruna, var en tid i Norge och Jämtland för att avrunda sin yrkesbana hos LKAB i Kiruna. Lundman avled 80 år gammal, 1966. Han var då bosatt i Kiruna.
Misslyckad gränspassage
Under en stor del av 1900-talet kallades nästan samtliga in till värnplikts- och repetitionsutbildning.
Om det inte gick att hålla sig undan värnplikten gällde det för många att försöka få papper som gav möjlighet till passage över till annat land. Arbetaren E.A. Andersson från Piteå landsförsamling häktades och ställdes till ansvar för att ha smitit från värnplikten 1922. I Charlottenberg greps och anhölls Andersson av landsfiskalen när han, efter att han angivits av en norsk passkontrollör, försökt ta sig över gränsen med tåget. Andersson hade köpt såväl passet som åldersbeviset av en sjöman i Piteå. Motivet för den misslyckade resan var att slippa från värnplikten.
”Att sitta i buren”– arresten – var länge en vanlig bestraffningsform.
I början av 1900-talet var det hundratals unga män som dömdes för vägran att inställa sig eller rymning och som i allmänhet fick tillbringa tre till sex månader i fängelse.
I december 1903 kunde Norrbottens Posten meddela att två tredjedelar av den värnpliktiga ungdomen i Tornedalen, av vad som framkommit vid mantalsskrivningarna, utvandrat eller flyttat till okänd ort.