Vad kan en gravsten ha att berätta? I det här fallet är det en berättelse om en osynliggjord kvinna som blev synliggjord efter döden. Det handlar om Maria Erika Hackzell, som år 1892, 62 år gammal, blev lagd till den eviga vilan.
På gravstenen står det:
”Till minnet av min outsägliga älskade moder fru Erika Hackzell, 1830–1892. Ditt barn Hildur.”
Gravstenen berättar inte så mycket, men väcker nyfikenhet. Med hjälp av kyrkböckerna blir det en del historia.
Född som ”oäkta”
Kvinnor är i hög grad osynliggjorda på de äldre gravstenarna på våra kyrkogårdar, men i det här fallet har en kvinna lyfts fram som gör att man funderar över hennes livsöde.
I det här fallet riktas gravstensperspektivet mot kvinnan som moder.
Maria Erika var dotter till 24-åriga pigan Lowisa Brunswig och född utom äktenskapet. Moder i sin tur var dotter till sergeanten Mårten Henricsson Brunswig och hans maka Magdalena Jacobsdotter i Öjebyn.
Lowisa Brunswig gifter sig 1838 med den 13 år äldre ”Gammelstadsinvånaren och enklingen” Nils Jonsson Hellström.
Erika, nu med efternamnet Hellström, gifter sig 1856 med kronolänsmannen Carl Jacob Hackzell, bördig från Hapakylä, Övertorneå.
Makarna var först bosatta i Pajala men flyttade senare till Karesuando, där de var bosatta under åren 1860–1872.
Till Arjeplog
Carl Jacob Hackzell blev 1873 kronolänsman i Nederluleå distrikt för att 1881 flytta till Gustafsholm i Arjeplog, för att tillträda en liknande befattning,
Tiden i Arjeplog blev dock inte lång. Han avlider nämligen den 17 mars 1882 efter att ha drabbats av lunginflammation och var då endast 49 år gammal. Norrbottens Posten underrättar läsarna om dödsfallet med följande notis:
”Länsmannen i Arjepluogs distrikt C.J. Hackzell har den 18 dennes aflidit, efterlämnande hustru och flera barn på den avlägsna och ännu främmande orten”.
Från Arjeplog flyttar då änkan Erika först till Öjebyn och slutligen till Piteå år 1884, där hon avlider den 4 juli 1892.
I en notering i gravboken finns också en uppgift om dottern Anna, utan några datum och med tillägget ”ligger troligen inte i graven”.
Makarna Carl Jacob och Erika Hackzell fick tillsammans barnen Elin Katarina Lovisa, född 1857, Carl Vilhelm Daniel, 1859, Anna Sofia Vilhelmina, 1862, Gustava Erika, 1864, Charlotta Erika Josefina, 1866, Hildur Johanna, 1868, Hans Verner, 1871, och Maria Fredrika Cecilia, 1873.
Elin Katarina Lovisa, född i Nederluleå och gift Åström, avlider 1906 i Gammelstad.
Karl Vilhelm Daniel, född i Nederluleå, var änkeman när han avled 1925 i Pajala.
Anna Sofia Vilhelmina, född i Karesuando och gift Simonsson, avlider 1929 i Lövåsen, Dalarna.
Gustava Erika, född i Karesuando och gift Björklund, avlider 1944 och är då bosatt i Sundbyberg.
Charlotta Josefina, född i Karesuando och gift Rutberg i Örnsköldsvik, avlider 1926.
Hildur Johanna, född i Karesuando, förblir ogift och avlider 1959 i Boden.
Hans Verner, född i Karesuando, avlider 1926 i Sjögård, Halland. Han var gift.
Maria Fredrika Cecilia förblir ogift och avlider 1916 i Malmberget.
Företagsam kvinna
Hildur, den sjätte i ordningen av barnen, var den som reste gravstenen över sin moder Erika.
Om henne kan berättas att hon en tid i början av 1890-talet blev föreståndare för en bokhandelsfilial i Boden för att sedan 1905 bli självständig bokhandlare på orten. Rörelsen överläts sedan i andra händer varefter fröken Hackzell under ett antal år var blomsterhandlare i Boden.
Hildur Hackzell, som avled i en ålder av 91 år, var i sin krafts dagar aktiv inom lottarörelsen och gjorde under andra världskriget en del insatser för att ta hand om evakuerade finska barn.
På kyrkogården i Boden finns ett mäktigt och ovanligt gravmonument över henne, i svart granit.
I den graven är också, enligt gravboken, vilorum ordnat för systern Cecilia, som under några år bodde tillsammans med modern i Piteå, samt brodern Werner.