När man reser med flyg händer det emellanåt att det börjar att skaka och man upplyser om att planet kommit in i ett område med turbulens, eller i dagligt tal luftgropar. Turbulensen består av oordnade vertikala luftrörelser. I skiktet 1-2 km närmast marken uppstår vertikala rörelser till exempel genom att solen värmer markytan som i sin tur värmer luften; varm luft är lättare och tvingas då stiga. Då bildas turbulens som ger luftgropar. Men den kraftigaste turbulensen bildas ofta över 6 km höjd. Vid en frontzon med kall luft på ena sidan och varm luft på andra sidan bildas ofta jetströmmar. I den kalla luften sjunker lufttrycket snabbare med höjden än i den varmare luften. På till exempel 11 km höjd blir då tryckskillnaderna mycket stora vilket ger en kraftig vind på 100-300 km/h kallad jetström. Här kan det bli kraftig så kallad "vindskjuvning". Snabb hastighetsökning med höjden gör att luftmolekylerna "skaver" på varandra precis som 2 brädor om man drar dem mot varandra. Vågor bildas nu i luften och är vindskjuvningen tillräckligt kraftig bryter vågorna och övergår i oordnad turbulens. Uppåt resp. nedåtriktade luftrörelser om vartannat känns stötigt när man flyger igenom området i 800 km/h. Fenomenet kallas CAT (Clear Air Turbulence), vilket piloter är måna om att undvika.
Luftgropar
Så jobbar vi med nyheter