Vi fick en stor sorg när Pitholmia brann i november 1954 och hans livsverk gick upp i lågor. Efter det använde vi udden som sommarställe tills kommunen praktiskt taget lurade av oss den, de skulle göra något fint där så folk kunde ha picknick men det enda de gjorde var en båtbrygga och det som varit festplatsen fick gro igen av sly och ogräs, de ljög helt enkelt.
Jag har stridit med höga potentater om att få en skylt till Svartudden men dom har inte råd säger dom.
Jag har ringt och skrivit men utan resultat, men min väninna Britt har sagt att hon ska ge mig en skylt av metall som håller i alla väder, men då hittar väl kommunen på att det inte finns någon plats att ställa skylten på, men jag och många med mig tycker att den ska stå vid ingången till festplatsen. Kommunen behöver inte kosta på en skylt för Britt ger mig den, jag har lämnat in ett medborgarförslag, det blir intressant att höra vad de hittar på nu.
Bredvid den stora dansbanan fanns ett tält där en kvinna hade skjutbana och spelautomater. Vi hade tre ingångar till festplatsen, den äldsta gick genom skogen från Strömnäsgatan ända fram till insläppet på udden. Mellan skogen och insläppet på udden hade pappa byggt en träspång, det var första entrén där det löstes entrébiljetter.
Man kunde åka båt till udden och gå i land vid storbryggan som vi kallade den. Det var Wirens bogserare som körde regelbundna turer mellan kurirkajen och udden och då löste man biljett vid stranden. När vi fick den riktiga vägen ut hade vi en bred ingång och över den hängdes en stor båge gjort av gjutjärn med texten ”För glad gäst är Svartudden bäst”. Det var vår slogan och den fanns på allt porslin och i tombolan såldes små röda gubbar som hade svarta hattar och höll en skylt mellan händerna med samma text.
Efter fyra år, på 40-talet, fick stugägarna på Nötön elström från kommunen och då kunde de inte gå förbi oss så då kopplade vi in oss på nätet.
Då hade vi ljusfest, anläggningen lyste överallt, i dom stora tallarnas grenar var det slingor med lampor i olika färger, och hela Pitholmia lyste från alla fönster och verandor och den stora scenen var ju också upplyst.
Då hade vi fest!