Kyndelsmässodagen, Tema: Uppenbarelsens ljus
Lukasevangeliet 2:22-40
Jag tror att ljusen på olika sätt spelar en mycket stor roll i våra liv. För vi tänder ljus när det är nånting viktigt som händer. I glädje och sorg. I skratt när vi tänder ljusen på tårtan när vi fyller år. I tårar när vi tänder ljus på våra gravar.
Kanske tänder vi ljus för att i en synlig och konkret handling uttrycka något av allt det som vi känner, men har så svårt att säga i ord.
Kanske är det också därför som ljusbärare är alldeles fyllda av brinnande ljus. Ljus som har tänts av någon som velat stanna upp en stund, mitt i allt det som händer och sker i livet.
Men jag tänker också på ett annat ljus. Ett ljus som kanske inte så mycket tänds ”utanför oss” som ”Inuti oss”. En insikt, kanske en omvändelse eller en kärlek som plötsligt drabbar oss. Det har jag själv varit med om. Det är därför som jag som är från Umeå bor i Piteå. Men om vi återgår till ljuset av stearin. Ibland vaknar man mitt i natten och det är alldeles mörkt.
Kanske det har blivit ett strömavbrott. Så tänds ett ljus. Då blir allting mera tryggt. För om vi ställer ett ljus framför oss i ett mörkt rum och ser på det, vaknar inom de flesta av oss speciella känslor och stämningar. Värme, närhet och trygghet strålar ur den lilla lågan.
Det är just det här som Gud står för. Barnen står också i centrum i helgen. Precis som Maria och Josef gick till templet med sitt barn och tackade Gud för denna underbara gåva och bad Gud välsigna det och skydda det, så gör många med sina barn och låter döpa dem. Och barnen får ett dopljus och prästen säger: Jesus sade ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Själv har jag tre barn Terese, Tommy och Tobias som har var sitt dopljus. Jag har också döpt tre av mina barnbarn Ebba, Elias och Tyra. De är ljusen i mitt liv, precis som Elly också är. Hon som så mirakulöst överlevde trafikolyckan på Bertnäsrakan för snart 10 år sedan. Bön: Tack för ljusen i våra liv. Låt oss tända ljus i andras ögon. Amen.