Dessa rader ägnar jag åt Linnéa Holmström, Fluxen, Älvsbyn. Hennes hastiga bortgång väckte bestörtning. Julaftonen blev den sista dagen, som hon inte helt fick överleva.
Linnéa växte upp den tid då Sverige var fattigt, hennes tillvaro hade man önskat mer rättvis.
Hon var spontan och utåtriktad, ville vara med där hon kände sig delaktig. Bingokvällarna hos PRO och i Korsträsk ville hon inte missa. Inte heller de ungdomsorkestrar som fortfarande besöker Forum.
Hon har lämnat ett tomrum, där hon fattas.
Jag vill uppskatta hennes förmåga som en unik människa, som nu ryckts bort. Frid över hennes minne.