Det har lämnats detaljerade rapporter om exakt hur mycket det regnat. Många har tänkt i banor att litet av nederbörden borde ha landat någon annanstans. Nu hyser folk hopp till nästa sommar, att den skall bjuda på temperaturer som de under juli 2014.
Låt oss kika litet historiskt.
Sommaren 1846 berättas att på flera ställen i Norrbotten sköt potatisen nya skott från de växande rotknölarna, till nästan samma höjd som den ordinarie blasten. Från Kalix noterades att flera blommor inte slagit ut under sommaren utan istället blommande i oktober. I slutet av november spelade orren alldeles som om våren. Den 18 november rapporteras från Lycksele att syrenen åter börjat blomma. I Piteå blommade då häggen för andra gången.
Svår torka
Norrbottens Posten berättar 1902 att det år 1289 inte var någon vinter alls, att fruktträden blommade i mars 1421, att körsbären mognade i maj 1538 och att trädgårdarna stod i blomning i januari 1572. 1659 hade man varken snö eller is. 1732 behövde man inte elda i kakelugnarna. Var väderleksuppgifterna är hämtade ifrån uppges inte, annat än att de är klippta ur W.L.
1853 rådde en varm sommar i bygden. Sällan under 20 grader i skuggan. På försommaren rådde svår torka.
Åren 1857 och 1858 var de nederbördsfattigaste i våra trakter under 100 år.
En av de vackraste somrarna i mannaminne rapporterades 1875 och i Piteå kunde den 15 november 1877 ännu levande blommor plockas i Piteås omgivningar.
Sommaren 1879 rådde svår torka och i Arvidsjaur var det snö och minusgrader i mitten av juni 1882. Väderleken det året, de närmaste dagarna före och efter midsommar, var vackert. Mycket varmt med ända upp till 30 grader i skuggan.
Den 24 juli 1884 rapporterar tidningen om den heta och kvalmiga värme som rått under en stor del av sommaren och som slutade den 18 juli med att ”åskan gick bort med värmen”. Efter det var det rätt kyligt.
Is bildades
Natten mot den 18 juni 1885 var det tre grader kallt i Piteå. Is bildades vid stränderna på grundare vatten. Senare rapporterades om fint höbärgningsväder. I slutet av juli och början av augusti var det regnigt och kallt i de södra och mellersta delarna av Sverige. Frost rapporterades den 5 augusti i trakterna mellan Ersnäs och Rosvik. I Piteå visade termometern den 4 augusti 10 plusgrader.
Hösten 1886 har varit ovanligt mild. Äldre personer kunde inte erinra sig något liknande. I Öjebyn hade man kunnat se hur kornet gått i ax för andra gången och det i ganska stor mängd. I slutet av oktober plockades det ofrusna blåbär i skogen. Flera växter stod i blom. Spådomarna om en tidig vinter hade riktigt grundligt kommit på skam.
1888 bjöd på en regnig höst i Arvidsjaur. Vattenståndet i mitten av augusti var lika med vårflod. Ängarna översvämmades även i kustbygderna.
Kvävande hetta
Värmen i maj 1889 var en av de starkaste som förekommit i detta århundrade eller i medeltal lika stor som under första hälften av juni under normala förhållanden. Endast en gång tidigare, nämligen 1801, hade maj bjudit på högre medeltemperatur, eller 15 grader. 1889 var de 14 grader. Det normala uppgavs vara något över 9 grader.
Det spåddes en lång höst. Den 3 november stod ännu en mängd växter i blom. Orren spelar i skogen. Detta angavs av väderprofeterna vara ett gammalt märke för att det skulle bli en lång höst.
1894 var en otroligt fin sommar för växtligheten. Kornskörden kunde börja redan i slutet av juli i Piteå samtidigt som höskörden pågick. Sommaren var dock ganska torr. ”Det synes dock bli en över förmodan vacker skörd”, rapporteras i tidningen.
Den 13 juli 1896 råder det rekordvärme. Kvävande hetta råder inom och utomhus.
”Så ihållande intensiv värme som den nu en tid varit rådande har vi säkerligen ej haft under detta århundrade”, skriver Norrbottens Posten.
Rekordvår i Arvidsjaur
Den 3 juli 1897 berättas att vädret om dagarna var sommarlikt, men nätterna kalla. I Åbyn, Västerbotten, rapporterades att marken var täckt av frost.
Det var det året som våren kom rekordtidigt till Arvidsjaur. I Glommersträsk var marken i det närmast bar 1 maj och den 5 maj såg man plöjare i myrodlingstagen. ”Då jorden ej sedan sistlidna höst varit tjälad har den uppsugit tövattnet likt en svamp. Man förutser med gamla märken ett riktigt goår”, skriver tidningen Norrbottens Posten.
1898 fick Piteåborna uppleva en rekordvarm höst och 1899, i slutet av juni och början av juli, bjöds det på temperaturer på närmare 30 grader i skuggan.
Ännu den 10 oktober 1900 hade Piteå inte haft någon enda frostnatt. I trädgårdarna blommade det ännu .
Intensiv värme
1901 inleddes våren som den varmaste på mycket länge. I april hade termometern flera dagar visat 18–20 grader i skuggan. Motsvarande tid året innan hade det rått full vinter.
Sommaren 1901 var mycket varm i Piteå framgår av en mängd notiser under juli månad.
De varmaste var enligt en notis från Stockholm, med högst uppmätta temperaturer. 1783: 31 grader 30/7. 1799: 35 grader 11/7. 1808: 34 grader 24/7. 1811: 36 grader 3/7 och 35,8 den 21/7.1832: 33,3 grader 11/8. 1834: 32,3 grader 28/7. 1865: 32,2 grader 22/7. 1876: 32,2 grader 25/7 1901: 32 grader 11/7.
Minnesgoda personer påstod då att det var 44 år sedan det var en så intensiv och långvarig värme som den vilken rått under de senaste månaderna.
Den goda sommaren slutade med en kall december i Piteå. Den 15 december var det 28 grader kallt och vid Furunäsets sjukhus över 30 grader.