Vår älskade pappa Lars Vesterlund somnade lugnt och stilla in den 5 mars på Norrgårdens äldreboende i Norrfjärden efter kort tids sjukdom.
Han föddes i juli 1927 som andre sonen till Hilda och Gustav Vesterlund i deras nyuppförda hus i Kälen, Hemmingsmark. Han berättade för oss barn att Hilda hade varit bakom bagarstugan och räfsat hö ur dikena samma dag som han föddes hemma i kökskammaren. Brodern Henning skulle då fylla två år om tre dagar. Pappa skulle så småningom få två systrar, Gunvor och Ingrid. Första halvåret i skolan fick han gå i Kälen, sedan blev det Hemmingsmarks skola tre kilometer bort som gällde.
Han fick tidigt börja hjälpa till i jordbruket, ett slitsamt jobb med bland annat nyodling och dikning av ägorna. Han fick också åka runt med hästen och hjälpa till med olika körslor hos byborna. Pappa fick så småningom överta hemmanet och gården i Kälen men han arbetade alltid utanför hemmet. Bland annat var han en vinter ”oppe marken” i trakterna kring Jokkmokk och körde timmer. Efter rekryten på I:19 blev det några år på Haraholmen som sjåare innan han fick jobb som truckförare på Lövholmen där han jobbade i 35 år tills han gick i pension.
Sin hustru Irma, född Berglund, från Rosvik träffade han 1960, de gifte sig året därpå och bosatte sig i huset i Kälen där då också farmor och farfar bodde kvar. Familjen utökades efterhand med döttrarna Inger, Ann-Kristin och Carina. Jordbruket avvecklades i början på 1960-talet och 1967 byggde pappa och mamma ett Älvsbyhus på en tomt han fått köpa av sin farbror från stamhemmanet i Hemmingsmark. Längtan till Kälen var dock stark i hela familjen så 1975 gick flytten tillbaka dit. Mamma och pappa började då om med korna och jordbruket. Pappa tyckte om att arbeta och vistas i skogen. Han var intresserad av jakt och fiske och deltog i älgjakten så länge hälsan tillät.
Han var mycket släktkär och tyckte om att hälsa på hos släkt och vänner runt bygden. Mor Hilda var född i Jakobsfors, Byske så han brukade berätta om när han och brodern Henning som barn cyklade till morfar Ruben Hedström i Jakobsfors och andra släktingar i trakterna därikring. Under hela livet behöll han kontakten med släkten i Västerbotten.
Han var mycket mån om sin familj, tyckte om när barnbarnen hälsade på och lekte och umgicks gärna med dem. Var mycket tacksam att han fick ha sin kära hustru vid sin sida. Med sitt positiva synsätt stöttade han oss barn att tro på oss själva och vad vi valde att syssla med. Han tog gärna med oss i arbetet på gården och i skogen och vi minns lukten från tjäran i veden då han gjorde upp en liten brasa att mysa vid. Vi fick också uppleva tjäderspel i aprilnatten. Tacksamt tänker vi på vår älskade pappa och önskar honom vila i frid.