De båda herrarna, konservativa till sin läggning, var i hård fejd med varandra. Framförallt när det gällde handläggningen om Norrfjärden skulle bli egen församling och egen kommun. Kyrkoherde Sandin i Öjebyn och hemmansägare Öberg i Harrbäcken hade olika uppfattningar om turerna att nå fram till målet. Det haglade beskyllningar i protokoll och tidningsartiklar.
Öberg anklagade bland annat Sandin för att fördröja församlingsdelningen och reagerade mot hans motsträvighet i fråga om kyrkbygget.
Edvig Öberg hade även politiskt ”trasslat” in sig skollokaler i dåvarande Piteå landskommun. Där han drog på sig Markbygdsbornas missnöjde.
Mjölkar blod
Skolförhållandena i Pitebygden var inte de bästa i början av 1900-talet. Markbygden hörde onekligen till de sämst lottade.
För att klara finansieringen av skolbyggnader ville Öberg slå ett slag för ett utjämningssystem, vilket skulle innebära att Markbygdsborna skulle vara med att bidra till skollokaler i kustområdet.
Det föll inte Markbygdsborna på läppen, som av ekonomiska skäl inte kunnat bygga något skolhus
–Öberg vill att den fattiga markbygdsbefolkningen skall vara med att betala den rikare bygdens alla skolhus. Det ha dessa markbygdsbor i skolhänseende så vanlottade och fattiga innebyggare intet att erhålla för sina uppoffringar, deklarerade en Markbygdsbo på insändarplats i tidningen med tillägget:
–De fattigas ko skall mjölkas till dess hon mjölkar blod - så vill herr Öberg ha det.
Öberg anklagades för att öka kustbyarnas bankkonton på de fattigas bekostnad.
Åtal mot Öberg
–Jag har ett annat forum att stå till svars för än högvördigheten i Harrbäcken, slungade kyrkoherde Axel Sandin ut mot Öberg när de två bröt arm kring hur församlingsdelningen skulle gå till och formerna för byggandet av kyrka i Norrfjärden.
Sandin hade markerat att kyrkobyggnadskommittén, med Edvig Öberg som ordförande, inte gått lagligt tillväga ifråga om kyrkans takbeklädnad.
Det gick så långt att landshövdingen, på uppdrag av justitiekanslern, år 1915 uppdrog åt kronofogden Hjalmar Lönner att anhängiggöra åtal mot kyrkobyggnadskommittén, vilken bestod av F. Edvig Öberg, Harrbäcken, Ferdinand Johansson, Porsnäs, Karl Blomkvist, Rosvik, Isak Backman, Nybyn, Viktor Samuelsson, Kopparnäs och O.A. Nordlund, Sjulsmark. Detta för att de utan behörighet låtit kopparbekläda tornspiran på den år 1913 invigda kyrkan i Norrfjärden.
De gamla protokollen visar att det gått rätt livligt till i diskussionerna.
Hösten 1915 och i början av 1916 handlades ärendet vid tinget i Öjebyn. Resultatet av förhandlingarna blev att församlingens nye kyrkoherde Nils Nordberg senare fick resa till Stockholm för att uppvakta myndigheterna för att få uppskov med att byta takbeklädnad och behålla kopparplåten ”provisoriskt”.
Hemligt spel
Församlingen fick respit till år 1928. Uppskovet förlängdes sedan till utgången av 1938.
I samband med kyrkans renovering 1934 täcktes även den nya spiran med kopparplåt. 1938 fick församlingen nådigt medgivande om befrielse att byta beklädnad på spiran. Det var 25 år efter kyrkans invigning och mer än 20 år sedan byggnadskommittén upplösts.
Dessförinnan hade Sandin offentligt i pressen anklagat Öberg för att fara fram med förvrängda ord
–Man häpnar inför en sådan nedrighet, uttryckte Sandin och fortsatte:
–Denne falske man från Harrbäcken som icke skyr de simplaste vägar för att skymfa församlingens kyrkoherde och det kall han innehar.
Tro mig månghundranden skall här tillropa ”Fy för sådan nedrighet”, anförde kyrkoherde Sandin och avrundade med orden:
–Och ändå var det jag som skulle hudflängas. Ack denna Öbergska hjärtegodhet.
Sandin var inte sparsam med orden över byggnadskommittén i allmänhet och ordförandens ”befängda påhitt” i synnerhet att utföra laglösa handlingar.
Sandin påstod frankt att Öberg såg ett nöje att, som en del i ett hemligt spel, förråda sina kamrater i tacktäckningsfrågan.
Mångsysslare
När Norrfjärdens församling bildades, och senare även kommunen kom till, var Öberg en av huvudfigurerna. När kommunfullmäktigeinstitutionen kom till, året efter församlingsbildningen, invaldes Edvig Öberg som ledamot.
Öberg ledde under ett antal år Håkansömejeriets verksamhet, var en av de drivande krafterna vid bildandet av Norrfjärdens elektriska AB, där han satt som ordförande, kassör och dessutom var linjemontör.
Öberg var ledamot i Piteå sparbanks styrelse och engagerade sig också i styrelsen för högertidningen Norrbottens Allehanda. Han vurmande starkt för högertidningen. Så kraftfullt att det som skildrats kring Öbergs verksamhet, och även hans födelsedagsnotiser, endast återfanns i Allehanda.
Den dagen han lämnade det jordiska, 1958, fanns inte Allehanda kvar. Då publicerades en blygsam dödsruna över honom, i Piteå-Tidningen.