Präst i Piteå församling
Påskdagen
För ett antal år sedan köpte vi vår första vinranka, satte den i vårt växthus och bad en bön att den skulle ge fina druvor i slutet av sommaren. Jo, vi gav den vatten och näring också. Men så kom vintern och den var inte nådig. Den första plantan var död, fanns inget hopp om liv överhuvudtaget. En ny inhandlades.
Den levde och frodades, men då dräneringen var för dålig och det bildades en iskaka runt den under vintern och även den dog.
Livet kan ibland kännas just så, som en för lång vinter som tar ihjäl orken, lusten, växten. Liknelsen håller inte riktigt här inser jag.
För jag tror på en Gud som blev människa, som besegrade döden och visade på att livet fortsätter. I det mörkaste mörka, i den kalla vintern visar han på livet, på ljuset, på hoppet, på kärleken. Visar att den kalla vintern, mörkret och döden inte har fått det sista ordet.
Livet som människa är inte som för en vinranka att allt hopp är ute, att vintern tar död på en och sen är det slut. Vi är nu inne på vår tredje vinranka och det är för mycket snö runt växthuset för att jag ska kunna se hur det har gått efter denna vinter.
Men jag hoppas! Och jag hoppas att du ska få känna att påsken och dess budskap ska få lysa in i ditt liv med hopp om liv!