19:e söndagen efter Trefaldighet, tema: ”Trons kraft”
Johannesevangeliet 9:1-7, 24-39
I Sverige är vi ofta rätt snabba med att fråga nya bekantskaper vad de jobbar med. När någon frågar vad jag har för yrke måste jag ju svara ärligt och följden kan bli mycket spännande samtal om livet och tron.
En reaktion jag har mött flera gånger när jag sagt vad jag jobbar med är ”Wow, du måste ha en väldigt stark tro.” Det finns mycket jag vill säga då. Det första är att tro aldrig kan vara en prestation att få beröm för. Det är inte duktigt eller imponerande att tro på Gud. Det andra är att jag inte har en starkare tro än den som jobbar med helt andra saker. ”Man kan inte vara mer eller mindre kristen” som ungdomarna i vår samtalsgrupp sa förra veckan (till min stora glädje, eftersom jag sagt det till dem många gånger!).
Kristen tro är relation och handlar om tillit, alltså tro som i ”jag tror på dig” och inte som i ”jag tror att det kommer att regna imorgon”. Därför är en troende människa helt enkelt en människa som känner till sina egna begränsningar och därför vänder sig till en som är större och starkare, mäktigare och pålitligare än vi själva. Det händer fantastiska saker när vi har tillit till Gud och när han får ta över ratten i våra liv. Men det handlar egentligen inte om kraften i vår tro, utan om kraften hos den som vi tror på.
Tro handlar inte om styrka, utan om att släppa taget om vårt eget och låta Gud, som har all makt i himlen och på jorden och kan göra långt mer än vi kan begära eller tänka, ta hand om oss och våra liv. Let go, let God, som det uttrycks på engelska. Släpp det till Gud. Hans kraft är större än vår.
Präst i Hortlax församling