Av protokollen från de tidigare lokala föreningarna i Pitebygden framgår att många privathandlare inte gillade konkurrensen. Det sågs inte med vidare blida ögon att Kooperativa förbundet medverkade till att de lokala butikerna sänkte priserna på viktiga konsumtionsvaror.
Sätta krokben
På många håll försökte privathandlarna sätta krokben för de kooperativa butikerna. Även producenter utsattes för påtryckningar, i syfte att förhindra att föreningarna skulle få varor.
Den 6 mars 1915 samlades ett 50-tal personer i Piteå för bildandet av en kooperativ handelsförening. Där utsågs en interimsstyrelse bestående av skräddarmästare A.G. Häggström, kakelugnsmakare Paul Wikstén, mekaniker J.E. Sandström, ångslupsförare L.A. Backman, fiskaren Gustaf Holmström och arbetaren C. Bäckström. De fick 14 dagar på sig att kalla till ett nytt möte, vilket ägde rum den 19 mars. Då bildades den kooperativa handelsföreningen. 120 personer hade då tecknat sig för fem andelar var.
Häggström fick förtroendet att vara ordförande. I styrelsen ingick vidare mekaniker Sandström, fiskare K.G. Holmberg, kronolotsen J M Bergstedt och åkaren A-V Andersson. Suppleanter blev bokhållare Charles Bäckström och ångslupsförare Backman.
Handelsverksamheten startade den 17 juli. Omsättningen under drygt fem månader var 29.555:24. Nettovinsten var 195:91. Den förste handelsföreståndaren blev Lars Johan Larsson, Ankarsvik, Sundsvall.
Storfors handelsförening grundandes den 10 mars. Ett 60-tal personer anmälde sig som medlemmar. Till styrelse utsågs A. Granström, J. Lundqvist ,C.L Åström och A. Rönnberg samt N. Markstedt. Den 12 juni öppnades affären.
Motaktion från privathandlare
"Koopera" i Svensbyn bildades formellt den 27 juni 1915 och genast började försäljningen i en förhyrd lokal hos Jonas Vennberg. Den 5 november 5 månader efter första sammanträdet började försäljningen. Till föreståndare valdes Johan Bäcklund med en årslön av 700 kronor.
I oktober bildades en förening i Sjulsmark med ett 50-tal intresserade. Till föreståndare antogs senare hemmansägare O. F Christoffersson.
Norrfjärden fick sin förening i november och öppnade den 22 februari 1916 sin butik med Albert Sandqvist, Håkansö, som föreståndare.
En kooperativ handelsförening bildades i Pitholm den 7 november, i Jävre den 9 november Vid Pitholmsföreningens bildande diskuterades inledningsvis om den skulle vara en egen förening eller anslutas till Piteå.
Den 11 december bildades i Arnemark en kooperativ handelsförening. I styrelsen ingick hemmansägarna Frans Nilsson och Axel Olofsson, Arnemark, Erik Johansson, Sikfors, Johannes Gabrielsson, Stridholm och J. Olofsson, Skomanstjälen.
Den 16 december bildades Glommersträsk kooperativa handelsförening med 105 medlemmar. Styrelsen bestod av Axel Nilsson, J G Eriksson, A Lundberg, Sven Lindblom samt Engelbert Hellgren.
När Konsumbutik öppnades i Piteå satte privathandlarna snabbt igång med en motaktion. Bland annat infördes, precis som hos Konsum, kassakvitton där kunden fick fyra procents återbäring. Dessutom sänktes sockerpriset.
Konsum i Munksund skulle 1923 ta över Helmer Sundströms handelslager i Munksund, vilket innehades av en grosshandlare i Piteå. Det blev ingen affär efter ingripande från privathandlarhåll.
Äggföreningen i Rosvik anklagade år 1938 Konsum "för att onödigt pressa priserna på ägg, samt för att olika pris tillämpades i olika distrikt".
Lik i lasten
Det ordnades även debatt i Godtemplarhuset i Piteå i syfte att svartmåla marknaden - om Konsum skulle få för stort inflytande. Samtidigt som Konsum i sin motpropaganda talade om kooperationens uppgifter mot monopolväldet. Det talades även i kooperationens barndom i stora ord som att "kooperationen fullt genomförd skall göra ett nytt världskrig till en omöjlighet".
Konsumordföranden i Munksund, Viktor Grahn, hade följande kraftfulla slutord vid ett möte i mars 1920: "Först när den sista privathandlanden packat och rest, då först ha vi att räkna på en vunnen seger".
En mycket viktig princip - och som för övrigt ständigt återkommer i de tidigare lokala konsumföreningarnas verksamhet i Pitebygden - var att varorna bara skulle säljas kontant. Detta för att undvika att konsumenterna satte sig i skuld.
Kreditsystemet var också anledningen till att den första kooperativa föreningen i Munksund gick över styr. Då föreningen inte hade förmågan att bryta med kreditsystemet blev det till slut ett "lik i lasten".
I exempelvis Norrfjärden beslutades att föreståndaren skulle stå ansvarig för den kredit som lämnades utöver medlemmarnas insatsbelopp.
I Storfors blev det avslag på förslaget att ge medlemmarna tillfällig kredit, ej överstigande 14 dagar, och i Piteå slogs det fast att beviljad konsumtionskredit skulle debiteras butiksföreståndarens konto.
Men genom åren har det, sett till butiksavvecklingarna runt om i länet, blivit Konsum som i flera fall först packat ihop i många byar.