Richard Wagner
föddes 1813 i Leipzig som Wilhelm Richard Wagner, dog 1883 i Venedig och var en tysk tonsättare, i stort sett autodidakt. Bland Wagners operor bör nämnas ”Den flygande holländaren” (1843), ”Tannhäuser” (1845), ”Lohengrin” (1848), teralogin ”Nibelungens ring” (1953-74), ”Tristan och Isolde” (1859), ”Mästersångarna i Nürnberg” (1867) och ”Parsifal” (1882). Wagner komponerade även ett antal mindre verk, till exempel de fem ”Wesendonksångerna” (1857-58) och orkesterstycket ”Siegfried-Idyll” (1870). Wagners musik utgör romantikens höjdpunkt och fick ett mycket stort inflytande på samtid och eftervärld. Hans strävan var att omskapa operan till musikdrama ett allkonstverk, där tonkonst, dikt och dramatisk gestaltning sammansmälter. Han skrev själv sina texter, med ämnen hämtade främst ur forngermansk mytologi och medeltida sagor. I verken skrivna efter 1850 är ”nummeroperans” form helt sprängd; sången baseras på tysk språkmelodi, och ett ledmotiv karakteriserar den dramatiska situationen. Särskilt märklig är Wagners rika och varierade orkestrering. En särskild operabyggnad för framförande av Wagners verk invigdes 1876 i Bayreuth, säte för de årliga Wagnerfestspelen. Efter Wagners död övertogs ledningen av hans hustru Cosima Wagner, dotter till Franz Liszt och gift med Wagner 1870 efter skilsmässa från dirigenten Hans von Bülow; än i dag leds Bayreuthfestspelen av Wagners ättlingar. Wagner utgav en lång rad musikteoretiska och polemiska skrifter, mycket tydligt påverkade av dåtidens rasistiska rasteorier (sv urval 1901).
Morrissey
föddes 1959 i England som Steven Patrick Morrissey och var frontfigur i popgruppen The Smiths som enligt engelsk press var ”1980-talets viktigaste grupp”. Morrissey är känd för sina välskrivna och provocerande texter samt sina kritiska och respektlösa uttalanden om bland annat det engelska parlamentet och den före detta konservativa premiärministern Margaret Thatcher. Några av hans hits från The Smiths-tiden var ”Panic” och ”Sheila Take A Bow”. Efter upplösningen av gruppen 1987 har Morrisey fortsatt med en framgångsrik solokarriär. Bland hans soloplattor kan nämnas ”Bona Drag” (samlingsplatta) (1990), ”Your Arsenal” (1992), ”Vauxhall And I” (1994), ”Southpaw Grammar” (1995), ”Maladjusted” (1997), ”You Are the Quarry” (2004), ”Ringleader of the Tormentors” (2006) och “Years of Refusal” (2009). År 2013 kom Morrisseys självbiografi “Autobiography” ut. Senaste plattan “World Peace Is None of Your Business” kom 2014.
Hergé
föddes 1907 som Georges Prosper Remi, dog 1983 och var en belgisk serietecknare, som blev världsberömd som ”pappa” till seriefiguren Tintin. Vad inte alla kanske vet är att Hergé även ritade andra serier, bland annat historien om de mycket initiativrika franska barnen och deras lilla apa i ”Johan, Lotta och Jockos Äventyr”.
Sir Arthur Conan Doyle
föddes 1859 som Arthur Ignatius Conan Doyle, dog 1930 och var en engelsk författare och läkare. Conan Doyle huvudfigur, den excentriske, otroligt skarpsinnige detektiven Sherlock Holmes, bosatt i London med adressen 221 B Baker Street, och dennes trogne följeslagare och krönikör Dr Watson, har fått otaliga efterbildningar. Klassiska är berättelser som ”En studie i rött” (1887, sv 1956) och ”Baskervilles hund” (1902, sv 1957). Doyle skrev även flera historiska romaner och ungdomsböcker, bland annat ”En försvunnen värld” (1911, sv 1955), samt reseskildringar och böcker om spiritism.
Sir Laurence Olivier
föddes 1907 som Laurence Kerr Olivier, från 1970 Baron Olivier of Brighton (Lord Olivier) , dog 1989 och var en engelsk skådespelare, regissör och teaterledare, adlad 1947. Olivier vann berömmelse som en av sin tids främsta Shakespearetolkare, både på scenen - bland annat Old Vic i london - och i några märkliga, av honom själv regisserade filmer: ”Henrik V” (1944), ”Hamlet” (1948) och ”Richard III” (1955). Bland de andra filmer han medverkat i kan nämnas ”Svindlade höjder” (1939), ”Rebecka” (1940), ”Hamlet” (1948, även regi), ”Spartacus” (1960) och ”Pojkarna från Brasilien” (1978). Olivier var 1940 till 1960 gift med skådespelerskan Vivien Leigh.