Katharine Hepburn
föddes 1907 som Katharine Houghton Hepburn, dog 2003 och var en amerikansk teater- och filmskådespelare, från 1930-talet en av Hollywoods främsta karaktärs- och komediaktörer, bland annat i ett långvarigt samarbete med Spencer Tracy i filmer som ”Årets kvinna” (1942) och ”Gissa vem som kommer på middag” (1967). Hepburn uppmärksammades även för en rad andra filmer, till exempel ”Ingen fara på taket” (1938), ”Afrikas drottning” (1952), ”Lång dags färd mot natt” (1962) och ”Sista sommaren” (1981). Sista gången hon dök upp i filmsammanhang var i ”Love Affair” 1994. Hepburn skulle ha blivit 110 år i dag!
Ian Dury
föddes 1942 som Ian Robin Dury, dog 2000 och var engelsk låtskrivare och sångare. Några grupper han spelade i var Kilburn & The High Roads, Ian Dury & The Kilburns och Ian Dury & The Blockheads. Med den sistnämnda gruppen slog han igenom vid tiden för den engelska punken 1977. Han hade då hitar som ”Sex And Drugs And Rock And Roll” (1977) och ”Hit Me With Your Rhythm Stick” (1978). Hans sång ”Spasticus Autisticus” från 1981, som var tänkt att uppmärksamma ”Internationella året av handikappade personer”, bannlystes av BBC trots att Dury själv led av handikapp (han hade polio). Texten lydde: ”So place your hard-earned peanuts in my tin And thank the Creator you're not in the state I'm in So long have I been languished on the shelf I must give all proceedings to myself”. Dury skulle ha blivit 75 år i dag!
Florence Nightingale
föddes 1820, dog 1910 och var en engelsk sjuksköterska som blev pionjär för den moderna sjukvården genom sina insatser under Krimkriget. På de allierades sjukhus i Istanbul lyckades hon nedbringa dödligheten från 42 procent till två procent. Soldaterna kallade henne ”the lady with the lamp”. Sedan hon återvänt till Storbritannien ägnade hon återstoden av sitt liv åt att organisera och förbättra landets sjukvård. Nightingale var en av de första kvinnor som protesterade mot prostitutionens reglementering i England och som istället ville bekämpa könssjukdomar genom att höja moralen.
Burt Bacharach
föddes 1928 och är en amerikansk kompositör, arrangör och pianist. Bacharach inledde i början av 1960-talet ett samarbete med textförfattaren Hal David, vilket resulterade i några av decenniets mest populära melodier, till exempel ”I Say A Little Prayer”, ”There Is Always Something There To Remind Me”, ”What The World Needs Is Love”, oftast med sångerskan Dionne Warwick. Han var även Marlene Dietrich arrangör och orkesterledare då hon gjorde sin comebackturné i början av 1960-talet. Bacharach har också komponerat filmmusik, till bland annat ”Hej Pussycat” (1965) och tillsammans med Hal David skrivit en musikal ”Promises, Promises” (1968, ”Ungkarlslyan”). 1998 kom Bacharachs senaste kritikerrosade platta, ”Painted from Memory” vilken var ett samarbete med Elvis Costello. År 2001 fick Bacharach Polarpriset. Senaste plattan ”At This Time” kom ut 2005.
Lill Lindfors
föddes 1940 som Maj Lillemor Lindfors i Helsingfors och är en mångsysslare inom showbusiness som också har skrivit barnböcker och lärt ut kroppsspråkets hemligheter. Låtar vi minns är bland annat ”Musik ska byggas utav glädje” och ”Jag vill nå dig”. Lindfors har även skrivit böckerna om Masken Max. Hennes senaste platta ”En sommarkonsert från Musik vid Siljan” kom ut 2009.
Steve Winwood
föddes 1948 som Stephen Lawrence Winwood i England. Han sjöng och spelade flera instrument som liten och tog redan som sexåring pianospelandet på mycket stort allvar. Vid 15 års ålder började Winwood spela som professionell musiker och spelade då framför allt modern jazz. Efter en kort sejour med The Spencer Davis Group bildade han med Dave Mason, Jim Capaldi och Chris Wood den legendariska gruppen Traffic som fanns under olika uppsättningar mellan 1967 och 1974. Med Traffic hade han hitar som bland annat ”Paper Sun”, ”Hole In My Shoe”, ”Mr Fantasy”, ”Feelin’ Alright” (1968) och ”John Barleycorn” (1970, från Traffics - enligt de flesta bedömare - bästa album ”John Barleycorn Must Die”). Efter Traffics upplösning tog Winwood det lugnt i några år då han mest spelade på andra artisters plattor, bland andra Lou Reed. På 80-talet gjorde han en framgångsrik solocomeback och har sedan dess haft stora hits med låtar som ”While You See A Chance” (1981), ”Higher Love” (1986), ”The Finer Things”, ”Valerie” (båda 1987), ”Roll With It”, ”Don’t You Know What The Night Can Do?” (1988). År 1994 återförenade Winwood och Capaldi Traffic och gjorde en platta: ”Far From Home”. Lite kuriosa, år 2004 sjöng Winwood in röstslingan till Eric Prydz cover av hans låt ”Valerie”.