Björn Skifs
föddes 1947 som Björn Nils Olof Skifs och är en sångare, skådespelare och tv-kändis. Han uppträdde redan vid fem års ålder i en revy hemma i Vansbro. År 1962 började han spela orgel i gruppen Slam Creepers som 1966 vann Sveriges Radios popbandstävling. Skifs solodebuterade med plattan ”Every Bit Of My Heart” 1969. I april 1974 låg han och hans grupp Blue Suede (Blåblus), som den första svenska gruppen någonsin, etta på USA-listan med ”Hooked On A Feeling”. Gruppen fick ytterligare en amerikansk Top 10-hit med låten ”Never My Love” senare samma år. Skifs har efterhand även etablerat sig som underhållare och programledare för tv-program, till exempel ”Adventskalendern” (1978) och ”Kryzz” (1987 och 1992). På bio har Skifs gjort sig ett namn i komedifacket med filmer som ”Strul” (1988) och ”Joker” (1991). Under 2000-talet har Skifs mer och mer återvänt till sången. Han gjorde skivcomeback med albumet ”Back on Track” 2000 och hamnade på Svensktoppen med låten ”Håll mitt hjärta ”som låg på listan i 111 veckor. En annan stor framgång var albumet ”Decennier - Sånger från en annan tid” 2005 där Skifs gjorde covers på gamla 1940-tals schlagers. År 2006 kom uppföljaren ”Andra decennier” och 2007, plattan ”Eye to Eye”. Senaste plattan ”Break the spell” kom 2011. Björn Skifs har två barn med sin fru, koreografen Pernilla Skifs.
Luther Vandross
föddes 1951 som Luther Ronzoni Vandrossi New York, dog 2005 och var en amerikansk soulsångare. Han jobbade väldigt mycket med andra artister, bland annat som körsångare och kompositör. Bland de många artister Vandross arbetade med kan nämnas David Bowie, Chaka Khan och Donna Summer. Under eget namn släppte han cirka tio skivor. Sista studioplattan kom 2003 och hette ”Dance with My Father”. Gratulerar på 65-årsdagen!
Joan Miró
föddes 1893 som Joan Miró i Ferrà, dog 1983 och var en spansk målare, från 1921 verksam främst i Paris, en av surrealismens förgrundsgestalter. Mirós dukar kan med sin bildskrift av enkla tecken och symboler påminna om barnteckningar. De är utförda med poetisk fantasi och humor, oftast i några få raffinerade grundfärger. Miró utförde även litografier och keramikdekor.
Jessica Lange
föddes 1949 som Jessica Phyllis Lange och är amerikansk skådespelare som debuterade som skrikande, sprattlande försvarslöst våp i den andra filmen om ”King Kong” 1976. Hon lyckades dock snart visa att hon hade betydligt fler skådespelartalanger, till exempel i sin starka karaktärsroll i filmen ”Postmannen ringer alltid två gånger” (1981). Bland Langes övriga filmer märks ”All That Jazz” (1979), ”Tootsie” och ”Frances” (båda 1982), ”Country” (1984), ”Cape Fear” (1991), ”Blue Sky” (1995), ”Linje Lusta” (1997, mini tv-serie baserad på boken och filmklassikern med samma namn där hon spelade huvudrollen som Blanche), ”Big Fish” (2003), ”Broken Flowers” och ”Don't Come Knocking” (båda 2005). Lange var mellan 1982 och 2010 sambo med pjäsförfattaren och skådespelaren Sam Shephard.
Harold Lloyd
föddes 1893 som Harold Clayton Lloyd, dog 1971 och var en amerikansk filmkomiker som vid sidan av Chaplin och Buster Keaton var en av de största stumfilmstjärnorna på 1910- och 1920-talet. Lloyd är bland annat känd för sina våghalsiga fasadklättringar, trots att detta bara förekom i fyra av hans sammanlagt över 200 filmer. Bland hans filmer märks ”Det är sjömannens liv”, ”Upp genom luften” och ”Folkets jubel”.
Ryan O’Neal
föddes 1941 som Patrick Ryan O’Neal och är en amerikansk skådespelare, far till den lika kända skådespelaren Tatum O’Neal. Ryan O’Neal spelade mot henne i filmen ”Paper Moon” 1973. En av sina främsta roller spelade han i Stanley Kubricks storfilm ”Barry Lyndon” 1975. Några andra filmer är ”Love Story” (1970), ”Oliver’s Story” (1978), ”Tough Guys Don’t Dance” (1987) och ”The Gentleman Bandit” (2002).
Lionel Hampton
föddes 1908 som Lionel Leo Hampton, dog 2002 och var en amerikansk jazzmusiker, vibrafonist, trumslagare, pianist och orkesterledare. Hamptons fantasifulla behandling av vibrafonen (från början i Benny Goodmans kvartett 1936-40) bidrog starkt till att popularisera detta instrument.
Adolf Hitler
föddes 1889, dog 1945 och var en tysk politiker, född i Österrike, ledare för det nationalsocialistiska arbetarpartiet (nazistpartiet NSDAP) som styrde Tyskland mellan 1933 och 1945. Innan Hitler blev historiens största massmördare bedrev han målarstudier i Wien, där han började utveckla sin antisemitiska och antimarxistiska hållning. År 1913 flyttade han till München, deltog i det första världskriget och avancerade till korpral. Efter den tyska kapitulationen återvände han till München 1919, blev 1921 ledare för nazistpartiet och utförde 1923 en misslyckad kupp. Han dömdes till fem års fängelse men avtjänade endast sex månader på fästningen Landsberg, varefter han fick amnesti. Under denna tid skrev Hitler ”Mein Kampf” (1-2 1925-27, sv ”Min kamp” 1934), där han utvecklade sitt politiska program.
Genom en våldsam demagogisk propaganda och fast organiserade kampgrupper (SS och SA) utnyttjade Hitler skickligt det folkliga missnöjet och nöden i samband med den ekonomiska krisen. Med dessa medel skapade han ett nazistiskt massparti 1929-32 och blev rikskansler den 30 januari 1933. Hitler genomdrev kort därefter en rad fullmaktslagar i riksdagen, lagar som i praktiken gjorde honom till Tysklands envåldshärskare. Alla partier utom det nazistiska förbjöds, och deras egendom och tillgångar beslagtogs. I och med den blodiga utrensningen den 30 juli 1934 (”De blodiga knivarnas natt”) krossade Hitler oppositionen inom sitt eget parti, och efter president Hindenburgs död efterträdde han denne i augusti samma år som statschef med titeln Führer und Reichskansler (ledare och rikskansler).
Sedan Hitler skapat sig fullständig kontroll över Tyskland, kunde han börja förverkliga sitt utrikespolitiska utvidgningsprogram. Allmän värnplikt återinfördes 1935, det demilitariserade Rhenlandet annekterades 1936 och Österrike införlivades med Tyskland 1938. Dessa ständiga utrikespolitiska framgångar, som kulminerade med Münchenöverenskommelsen 1938, hade sin orsak i ytterligt hänsynslösa metoder, främst fördragsbrott, brutna löften och utpressning genom krigshot, men berodde även på västmakternas undfallande och velande politik. Den tyska inmarschen i Tjeckoslovakien i mars 1939 framkallade dock en skärpning från västmakternas sida, och det tyska anfallet på Polen i september 1939 utlöste det andra världskriget.
De stora tyska framgångarna under de första krigsåren avlöstes efter 1941 av allvarliga motgångar, som ledde till allt hårdare åtstramning av den tyska hemmafronten och en allt fruktansvärdare terror i de ockuperade länderna, allra mest i Polen och Sovjetunionen. Från 1942 inleddes på Hitlers order en utrotningspolitik mot Europas alla judar, som kostade omkring sex miljoner av dem livet. Den 20 juli 1944 företogs ett misslyckat attentatförsök mot Hitler som resulterade i en blodig utrensning av officerskåren. Under den desperata slutkampen i Berlin begick Hitler självmord den 30 april 1945 tillsammans med bland andra Eva Braun (1912-45), som han dagen innan gift sig med.