När saknadens grå massa
tynger ditt bröst
blir längtan
så förtvivlat mörk
som höst.
Du minns med ömhet
ur svettig pannas kval
när livet var ni två
nu ser du bara ryggen
av den som ville gå.
Du ber att han ska komma
ge mening åt ditt liv
fäller smärtsamt tårar
ur sorgens perspektiv.
Inte ett ord
ingen förklaring
nu är livet en meningslös förvaring.