Juntan på 40-talet
Jag åt med välbehag den ena kakan efter den andra, men var noga med att det blev minst 20 kakor kvar av varje sort.
De flesta kvinnor på Båtskatan var med i samkvämet. Det stöttes och blötes händelser och skeenden.
Man hörde sig för om varandras hälsa och välfärd. Ena gången var det ett nytt handarbete, som någon kommit på eller ett nytt recept på en maträtt och det doppades och dracks kaffe under munter samvaro.
Under kristiden fanns oftast bara surrogatkaffe som Mabo och Sekoria, men när kriget var slut var det en otroligt god kopp kaffe man blev serverad. Det var efter alla konstens regler, kaffe med två sockerbitar och en skvätt grädde var mumma.
Vår juntan 1943 gick till historien som den mest uppseendeväckande det året. En av de yngsta i gardet hade klippt och permanentat håret. Det var vanligast att en knut i nacken var frisyren eller margaretaflätor i en ring runt huvudet.
Mottagandet blev både si och så, men en viss nyfiken förtjusning kunde man ana. Skulle man tordas själv kanske?
När det unga vinet blommar jäser det i det gamla, så att säga. Dock var det aldrig något allvarligt.
En ny modell på ett förkläde, som var prytt med volanger rönte uppmärksamhet och snart var det var kvinnas egendom.
Juntan hade sin egen rolighetsminister, nämligen min faster Fanny. Hon kunde konsten att förvandla vardagens små "kullerbyttor" till dråpliga komedier, som det skrattades länge och hjärtligt åt och livets slit och oro glömdes för en stund.
Vi barn förstod inte alltid undermeningen men skrattade ändå. Vår vardag var fylld av allvar, men också mycket dagdrömmar.
Vi som var barn då är nu gamla och tycker förstås att livet är alldeles för kort, men det är bara att acceptera och se fram mot det eviga livets land om man nu har kunnat skatta sig inträdesbiljett.
Så jobbar vi med nyheter