Juni 1968

 En av de första dagarna i juni. Skolelever på välbehövlig rast, snart stundar slöjdtimmen, där en stork håller på att ta form.

Pratar glatt om sommarlovet, det efterlängtade. Så i en röd transistorradio, uppställd på skolans stentrapp, hörs Arne Thorens välkända röst. Kort koncist och väldigt forcerande bärs budskapet fram på de knastriga eftervågorna.

Senator Kennedy är skjuten. Träffad av en dåres kalla kulor ligger han nu i sitt eget blod nånstans där borta i det stora Amerika.

Klockans ringande berättar att rasten är slut. Sen står jag vid min hyvelbänk där den stora världen nu flyttat in. Samtidigt som jag påbörjar mitt slöjdande, förnimmer jag historiens vingslag som skapats av ett revolverskott på den storpolitiska arenan detta nådens år 1968.