Hä vade åre då n’Agustus, kesjarn i Rom, kåle ihop fålke för å räken döm å bestäm vöre mötje skatt döm sku betåla. Hä var förstganga hä hende, att hela väla nögese våra vä om hä. Häjn hende då n’Kvinirius var lanschhövding i Syrien. Åll fåor då dit döm våor född, för så vare bestämt. Så jåol n’Josef å, för han var bårta hansch n’Davids schläkt. Han fåor frå Nasaret, som legg i norra Galileen, opp del Bethlehem i Judeen. Bethlehem var stan hansch n’David. Han fåor dit för å skattskrijv sä delsammansch vä a Maria,som var fästmöa hansch, å hon var opa vijse. Meda döm våor där, så vart e så att tidn var in att hon skull fö bane. Hon född en påjk, som hon linde in å la ne inne en krobb inne e ståll. Hä fannsch ett nagen ann plass för döm nagerst anderst.
Samma nått et så langt bort var e nager fåraherda, som vakte fåra sijn. Då feck döm sij en gudsängel framför sä, å hela himmelshärlighäijta loist runtom en. Döm vort gåode förskräckt. Men ängeln sa åt döm: ”Jä behöv et våra rädd, för i sko tåla om nanting för jä, som jä åller ha hort tålas om förr. Å hä gäll åll jena opa jåola. För ida ha Frälsarn vorte född åt jä inne stan hansch n’David, å han jär Messias, Herren. Å häjn jär teckne som jä sko känn åt ’n opa. Jä sko finn e ban som jär noifött å legg inlinde in e en krobb.” Å just då tvärkom e fram en storhåop vä ängla, å herda hol att döm sa: ”Hä jär Vår Herre som sko bli oppskrojte å fålke nea jola, som han töck om, å döm sko få e bra.
Då ängla hadd före delbaks ope himmeln sa herda åt vorander: ”Nö va vä fåra åt Bethlehem för å sij vo som ha hende, å hä Herren ha tåla om för oss. Döm stjönde sä iväg å hitte a Maria å n Josef å bane, som låg nede krobba. När döm hadd sitt bane, tåla döm om vo som hadd vorte berätte för döm om bane. Åll som hol vo herda sa, hol å tapp åira. Men a’Maria hon jömd ine hjärte sett, vo hon hadd hort, å hon tänkt mötje opå de.
Seda snådd herda om å fåor häim. Döm tacke Vår Herre för vo döm hadd fått håir å si. Ålldeiles som hä hadd vorte sagt.