1:a söndagen i fastan, Tema: Prövningens stund
Jesus måste lida! Han kom till jorden för att dö. Ja, du har hört det förr. Men det var för kärlekens skull som han kom. Glöm inte det. Låt oss därför kalla hans väg för Kärlekens väg. Det hela blir liksom mer begripligt då, och det blir lättare att ta sig an det tema vi har till helgen, ”Prövningens stund”.
I en av texterna kommande söndag kan vi läsa att Jesus fick… lära sig att lyda genom att lida. Och… för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning (Hebreerbrevet 5:7-10). När jag läser det så tänker jag att ordet lyda knappast är något modeord. Att böja sig under någon annans vilja snarare än att gå sin egen väg skulle nog många tolka som ett svek mot sig själv och sin egen livsväg.
Men är det inte här vår tro ofta prövas? Tron att det finns någon större än oss själva, någon vars vilja vi behöver underordna oss. Men det är svårt. Jag vill ju helst att mina behov ska tillfredsställdas, att min vilja ska gå igenom, att min väg ska vara lätt att gå. För mig handlar Prövningens stund därför om alla de gånger jag uppmanas att sätta andra före mig själv, eller att gå på vägar jag inte själv skulle ha valt, för någon annans skull och för att jag faktiskt tror att Jesus skulle ha valt den. Det är svårt. Men jag ville ju gå i hans fotspår.