"Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv"
NÀr Birgitta Pettersson en augustidag för 48 Är sedan började sin anstÀllning hos PiteÄ-Tidningens redaktion, som dÄ lÄg pÄ PrÀstgÄrdsgatan 31, bröt hon sig in i en mansdominerad tillvaro. Tidningsredaktioner hade inte varit en vÀrld för kvinnor.
Storpudeln Gordon, 18 mÄnader fÄr nu oftare vara tillsammans med matte. "Men han struntar för det mesta fullstÀndigt i vad jag sÀger", inflikar Birgitta.
Foto: Sanna Eriksson
I dag gör Birgitta Pettersson sin sista arbetsdag, fyller 65 Är, och fÄr nu kÀnna pÄ friheten.
KorrekturlÀsare
TrotjÀnaren Àr inte, efter alla dessa Är, förtjust att sÀtta sig pÄ andra sidan, för att bli intervjuad. Men, efter viss övertalning,ser hon det som en möjlighet att fÄ tacka den lÀsekrets hon umgÄtts med under sÄ mÄnga Är.
FrÄn tiden som ensam kvinna plockar Birgitta Pettersson fram historien om hur en manlig besökare en dag kom in pÄ PT. Han sÄg sig om pÄ redaktionen, sÄg ingen annan medarbetare pÄ plats Àn Birgitta Pettersson. Han stÀllde dÄ frÄgan:
- Ăr ingen hĂ€r?
Detta som en illustration till att en kvinna dÄ inte var "mÀnniska".
Men lÄt oss ta det frÄn början.
Efter realskola i PiteÄ erbjöds Birgitta Pettersson, eller Johansson som hon hette som ogift, och bördig frÄn MandtrÀsk, Koler, i augusti 1962 ett arbete som korrekturlÀsare hos PT. I en liten skrubb pÄ centralredaktionen hade hon till huvuduppgift att leta upp felaktig eller mindre god svenska och sedan ersÀtta dessa formuleringar med bÀttre varianter.Lönen var 800 kronor i mÄnaden.
Tant Josefin
Ăven om det i början fanns en viss skepsis till kvinnliga medarbetare - bara en kvinna hade tidigare varit anstĂ€lld pĂ„ redaktionen sedan slutet av 1920-talet - fick hon par Ă„r senare sĂ€tta titeln journalist pĂ„ visitkortet.
- Kanske inte sÄ mÀrkligt. Jag var ju en störning i normen. à andra sidan tror jag att just detta, för min del, har varit en drivkraft. Dessutom var det ju sÄ att eftersom gossarna tilldelades de givna jobben, presskonferenser och dylikt, blev jag mer eller mindre tvungen att söka egna vÀgar och det fanns mycket dÀr ute att skriva om. Miljön sÄvÀl utomhus som pÄ arbetsplatser och i bostÀder, energifrÄgor, elpriser, matpriser, rÀntor och vÄr- och höstbudgetens betydelse för den privata plÄnboken, summerar Birgitta Pettersson.
Hon har arbetat med diverse ÀmnesomrÄden, redigerare, vid enstaka tillfÀllen inhoppare som nattredaktör och nyhetschef.
- Men jag Àr ingen cheftyp, mÀrks tydligt pÄ min storpudel Gordon, 18 mÄnader. Han struntar för det mesta fullstÀndigt i vad jag sÀger.
Barn ingÄr ocksÄ i PTs mÄlgrupp, dÀr hon under en tid pÄ barnsidan lotsade de allra minsta runt bland sagor, barnteckningar och smÄ krönikor under signaturen Tant Josefin. För barn som i dag har egna barn och barnbarn.
Med stor vÄnda
Birgitta Pettersson - som ocksĂ„ hunnit med att bli Ă rets tidningsprofil i Ăvre Norrland - har Ă€ven varit kĂ„sör, med ett mĂ„nga gĂ„nger "humoristiskt eko" och uppskattat av lĂ€sarna, och slutar nu sin tidningsbana som politisk chefredaktör och ledarskribent.
DÀr hon startat eller gett sig in i debatter, vÄgat ha Äsikter och samtidigt locka fram fler som vÄgar.
- Det sista steget togs med stor vÄnda, men politik gör skillnad och jag Àr beredd att nÀr som helst dra en lans för att alla ska fÄ leva ett drÀgligt liv, för jÀmlikheten mellan man och kvinna, den allmÀnna vÀlfÀrden och trygghetsförsÀkringarna som nu Àr satta under stark press. Klyftorna vÀxer i Sverige. En farsot som drar genom hela Europa.
Hennes kÄserier utmynnade för övrigt i en bok , Livet Àr som Tokyo.
Med facit i hand sÀger sig Birgitta Pettersson vara lyckligt lottad.
- Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv, pÄ en trivsam och trygg arbetsplats. PiteÄ-Tidningen Àr lokalt Àgd och jag Àr övertygad om att en lokal Àgare har stor betydelse för ett företags utveckling och överlevnad och för de anstÀlldas arbetsvillkor. Förhoppningsvis förblir PiteÄ-Tidningen ett företag pÄ egna ben med lokala Àgare. Försvinner PT in i nÄgot av de fÄtal konglomerat som snart Àger alla tidningar, försvinner ocksÄ dess sjÀl Àr jag rÀdd.
GrÀva ner bekymren
Hon kommer inte framöver att sitta under sin korkek och bara titta.
Hunden hÄller henne rörlig och trÀdgÄrden Àr hennes terapeutiska verkstad. Som "trÀdgÄrdsmÀstare" har hon skaffat sig en stor kunskap,Àr utrustad med "gröna fingrar", inte heller varit rÀdd för att pröva pÄ sÄvÀl möjligt som omöjligt i vÀxtvÀg. Det Àr alltid nÄgot pÄ gÄng pÄ de gröna ytorna vid det egna huset i Djupviken.
- DÀr kan man grÀva ner sina bekymmer och, med inte sÄ litet tur, fÄ drömmarna att blomma, slutar hon avskedsintervjun
SÄ fÄr vi, hennes arbetskollegor, tacka henne för den hÀr tiden och önska en god fortsÀttning.
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!