Ingvar var uppväxt i Slammermora och blev tidigt faderlös. Hans far förolyckades vid Munksunds såg 1922. Av tre syskon var Ingvar äldst och den sista i syskonskaran som nu är borta. Margit var uppväxt i ett lantbrukarhem i Hemmingsmark. Av nio syskon var Margit näst äldst och blev den som gick bort sist av syskonen.
Ingvar träffade sin blivande fru Margit under en permission 1942, under det som då kallades för ungdomshelgen som är pingsthelgen. På ett mjölkbord någonstans blev de kära även om andra världskriget rasade som värst, de brevväxlade flitigt under den tiden eftersom Ingvar låg inkallad. Freden kom i maj 1945 och de kunde då gifta sig i oktober 1945. 1949 flyttade de in i det nybyggda huset i Pitsund där de tillsammans har fostrat fem barn.
Under många år bedrev makarna fiske som bisyssla. Ingvar arbetade vid SCA:s fabrik i Munksund, största delen som arbetsledare fram till pensioneringen. Fiske och båtar har varit hans största intresse, framförallt kustens och kustfiskets historia. Han drev hamnservice med egen bogserbåt under 1960 och 1970-talen.
Margit tog körkort 1959 efter fem körlektioner, vilket var väldigt ovanligt på den tiden. Hon var då gravid med sista barnet. Margit lade ett stort värde på att få arbeta med blommorna och i trädgården under hela tiden de bodde kvar i Pitsund. Hon var en social person som tyckte om att umgås med släkt och vänner, att ordna stora kalas och hade en stor bekantskapskrets. Även vid hög ålder och demenssjukdom hade hon fortfarande glimten i ögat fram till sista veckan.
Våra föräldrar har varit våra stöttepelare i ur och skur och är saknade av oss barn. Barnbarnen har haft bra kontakt med farmor och farfar, sovit över, bakat, åkt båt, fiskat och badat hemma hos dem i Pitsund.
Ingvar och Margit har varit med fram till andra barnbarnsbarnets konfirmation. Ingvar var en omtyckt svärfar även om han hade sina retsamma sidor för att skapa diskussion, vara tjuvrolig men envis på sitt sätt.
Margit var en älskad farmor även till bonusbarnbarnen och en fantastiskt och omtyckt svärmor. Vi saknar dem mycket båda två för det gick så fort när de lämnade oss, det blev så tomt.
Vi vet att de har det bra tillsammans där de är, då pappa efter kort tid följde mamma som han längtade efter. De vigdes till sista vilan tillsammans i samma kyrka som de vigdes med varandra nästan 70 år tidigare. I ljust minne bevarat.