Den 2 oktober 2018, ett par månader före sin 86:e födelsedag, somnade Ingemar Borg-Johansson stillsamt in i sin säng på Källbogården med hustrun Ulla-Greta vid sin sida. Ingemar skulle kanske med egna ord sagt att: ”Nu har jag lagt ner korten för gott”, eller något annat slagfärdigt som han ofta hade till hands. De senaste årens besvär med avtagande hälsa och livsgnista, tilltagande smärtor och trilskande sår, förändrade livssituationen. Huset i Bergsviken som varit deras oas, byttes till lägenhet inne i Piteå och den sista tiden blev det ett eget boende på Källbogården.
Ingemar föddes i ett småbrukarhem i Korsträsk som enda sonen och yngst i syskonskaran på sex barn till föräldrarna Maria och Johan. Som ung spelade han fotboll i Korsträsk och där såddes nog fröna till hans grundmurade intresse för idrott. Inte att aktivt utöva, men att med största intresse följa via tidningar och TV. Som pensionär blev det ändå några år på bowlingbanan som komplement till det mer passiva idrottandet.
Ett stenkast från Korsträsk hittade han Ulla-Greta i Nybyn, som 1965 skulle bli hans fru.
Arbetslivet var vikt till byggbranschen. Mestadels som mattläggare. Ingemar var plikttrogen, noggrann och arbetssam. Mottot var att det inte skulle pratas utan arbetas. Ändå var det nog Ingemars prat som folk lade märke till.
Ingemars enorma minne, ibland med stöd av sina goda dokumentationer, var som ett uppslagsverk. Resultat från sällskapsspel kunde följa med i samtalen årsvis efter bragder eller förargliga förluster.
Världen är sig inte riktigt lik längre. Ingemar var ingen dussinvara och nu lämnar han ett tomrum efter sig. Vi önskar honom en skön och stillsam vila.