Partiet var resultatet av en fusion mellan Folkpartiet och två liberala grupperingar Bondeska och Friesenska diskussionsklubbarna. Frisinnade landsföreningen, grundad två år efter Liberala samlingspartiet, blev partiets riksorganisation. Partiet var i regeringsställning åren 1905–06, 1911–14 (Karl Staaff) och 1917–20 (Nils Edén).
Liberala samlingspartiet hade som främsta mål att genomföra allmän och lika rösträtt. Meningsmotsättningar kring kravet på spritförbud ledde till sprängning av partiet liksom av partiorganisationen Frisinnade landsföreningen. Förbudsmotståndarna bröt sig ur partiet och bildade Sveriges liberala parti. Frisinnade landsföreningen slogs 1934 samman med Sveriges liberala parti under namnet Folkpartiet.
Vid tidpunkten för partiets bildande, när rösträttsfrågan var på tapeten och nykterhetsfrågan debatterades, återvaldes Per Svensson, Bondön, som riksdagsman för lantmannapartiet i Piteå, Älvsbyn och Arvidsjaurs socknar.
Norrbottens Posten kommenterade valresultatet: –Piteåbönderna är vana att ha en av sina egna självägande bönder som riksdagsman.
Norrbottens Kuriren kontrade med: –Piteborna är politiskt efterblivna.
Första moderna valmötet
I en tidningsledare i Norrbottens Posten försöker politiske skribenten Salomon Salomonsson, då högeranhängare, i ett kåseri svartmåla vänskapen mellan socialisterna och samlingspartiet.
–Denna vänskap mellan Herodes och Pilatus skulle säkert upphöra om arbetarepartiet blir starkt nog att stå på egna fötter.
Han såg möjligheter för Lantmannaförbundet att vinna åtskilligt så länge det "oäkta" förbundet pågick.
Första moderna valmötet i nutida mening i Piteå antyds i en notis 1904. "Liberala samlingspartiet ämna erövra Piteå domsaga. En bekant tidningsredaktör från Luleå har omtalat att han erhållit ett brev från Liberala samlingspartiets överpampar i Stockholm att anordna ett protestmöte mot regeringens rösträttsförslag inom Pehr Svenssons valkrets, helst i Öjebyn. Som redaktören är anhängare av proportionella val blev svaret nekande".
Vid ett rösträttsmöte som hölls i Betelkapellet i Piteå 1905 kan skönjas en viss partiskiljande linje i staden. De båda tidningsredaktörerna i Piteå, A. Sammuli, Norrbottens Allehanda( först vänsterorienterad, sedan moderat liberal och slutligen högerorienterad), och Salomon Salomonsson, Norrbottens Posten( som inledningsvis utlovade en frisinnad och sansad anda och senare en radikal frisinnad anda för att därefter bli språkrör för högern) stod på samma sida, nämligen som anhängare av högerns rösträttförslag.
1905 presenteras borgmästare J.A. Ahlstrand, som kandiderade för Liberala samlingspartiet, i tidningen Westerbotten. Han diskvalificerades som riksdagsman av redaktör Salomonsson, vilken vid den här tidpunkten ännu var klar högerman,
När högern höll valmöte 1905 kåserade Salomonsson kring ett möte som Pitebor anordnade, för de som röstade på de "frisinnade". Han omtalar att han stannade hemma istället för att gå dit och referera. Han läste Almqvists Amorina vilken han fann mer läskande för själen än "herrar halvsocialisters kannstöperier" Som ordförande för mötet satt en sjukvårdare från Furunäset "som inte ägde rösträtt i staden. Orsaken torde vara att mannen ansågs äga snillets gåva och vara fullödig socialist. Sjukvårdaren läste med gravlik stämma upp en artikel ur Umeåbladet. Så går det till på de frisinnades möten i Piteå nådens år 1905", konstaterade Salomonsson.
Salomonsson bytte sida
I april 1906 anordnades ett möte i Rådhuset som får betecknas som det första politiska debattmötet i modern form, även om det inte föreföll finnas några klara partilinjer. Däremot avsöndras en konservativ och en liberal radikal grupp. Socialdemokraterna verkar inte ha deltagit i debatten..
Den 16 juni 1906 bildades Frisinnades landsförening en avdelning i Piteå. I den ingick då redaktörerna Axel Sammeli och Salomon Salomonsson, som revisorer och som då hade börjat förfäkta liberala åsikter.
I början av juli talade Nils Edén i Piteå, kallad av den frisinnade avdelningen. Entrén var satt till 10 öre. Mötet hölls i Godtemplarhuset. Ångare skulle avgå från Båtskatan och Skuthamn förbi mellanliggande stationer för att hämta upp dem som ville höra talet.
Edéns möte i Piteå blev inte så välbesök som man väntat, uppger Norrbottens Posten. 350 personer hade infunnit sig, däribland många damer. Föredraget innehöll en historisk exposé över rösträttsträvandena
Stadsfullmäktigevalet i Piteå 1905 visade hur ringa det politiska intresset var i staden genom den valmetod så då fanns. Endast 26 röstsedlar avgavs och samtliga kandidater återvaldes.
I september anordnades ett möte i Piteå för att beröra skillnaden mellan socialdemokrater och liberaler. I debatten deltog med framförande av liberala åsikter stenhuggare C A Karlsson, redaktörerna Sammuli och Salomonsson, fiskare A.A. Hortlander och kandidat G. Sjöberg.