Tiden står helt stilla för naturen där jag tittar ser likadan ut
Skogen vajar med i snålblåsten och träd dör och nya tar vid
Samma gamla måne blinkar okomplicerat vemodig till mig
Solen lyser på allt fast kanske lite varmare än vad jag vet
Himlen är densamme som förr i denna dag av samhället
Årstiderna kommer och går men nu med annan rubbning
Blundar och ser hur alla sliter hårt för sin föda för dagen
Kläderna är rejält tunga och blöta i tidevarvet svårarbetat
Slit för mödan för att få sina marker lätt bördiga för att ge
Överlevnadskonsten drivet manövrerad för att stå i tiden
Samma jämmer och elände över människans tid för likvid
Ljusets stunder tas tillvara så att binge och lador blir stinna
Jordens mylla silas sinnligt mellan fingrar och där är grödan
Tiden beräknas med logiskt tänkande så att skörden blir rätt
Ack och ve om naturen inte är nådig för då anträder nödåret
Står mitt i nuet och ser och tar in sinnesbilder sen förr i tid
Upptäcker hur sårbart allt är om något verkligen skulle ske
Allt det där lätt enkla kan oväntat stå i förfallets skimmer