När Axel Johan Axelson avled fick Piteborna genom tidningen en utförlig rapport:
–Hr Axelson träffades i går kväll vid 11-tiden av en häftig hjärnblödning, som nödvändiggjorde skyndsam tillkallelse av läkare. Livet stod emellertid ej att rädda och vid halv 2-tiden på natten lämnade han plågorna och livet för alltid. Med detta dödsfall har för alltid sjunkit i natt en i eminent grad verkningsfylld och för vår stads utveckling gagnerik arbetsdag.
Det var den 1 maj 1888 som Axel J. Markström bytte efternamnet till Axelson.
Året därpå, i början av maj, annonserade han i Norrbottens Posten:
–Att jag sistlidne vår utbytte namnet Markström mot Axelson och att jag fortfarande bibehåller detta namn får jag erinra.
Höll hårt om pungen
–Det gällde framför allt att hålla hårt om stadens pung, och i det fallet var Axelson den bästa drätselkammarordförande man kunde önska, skrevs det i eftermälet över honom när han avled 1916.
Detta var i en tid när det var Axelson som ordförande i drätselkammaren, den tidens kommunstyrelse, bestämde över Piteå stad och som alla vände sig till. Han var motsvarigheten till dagens kommunalråd.
– Han visste vad han ville och kunde även genomföra vad han ville, skrevs det om honom.
Mycket talar för att han engagerade sig i detaljfrågor på ett sätt som fortfarande var möjligt på den tiden och fick därmed en detaljkännedom som ingen annan. Att Axelson kunde genomföra vad han ville tyder på att han var en ”självständig” styresman. De pengar som betalades ur stadens kassa satt hårt inne. Det var som att ta från hans egen börs.
Vid den exekutiva auktionen av Lövholmens sågverk 1908 ropade Axelson in ett av bygdens största sågverk för en summa av 75 050 kronor, då saluvärderat för 85 000, som sedan från år 1916 utarrenderades till Järnvägsstyrelsen för att användas som slipersfaktori. Anläggningen blev senare statlig.
Under sin tid som ordförande var Axelson en av de sammanhållande länkarna i hela stadens kommunala liv.
Axelson efterträdde direktör J.A. Wallgren som ordförande. Han fick på samma gång den mindre angenäma uppgiften att föra Piteå ur en svår ekonomisk sits beroende på en tidigare oklok kommunalpolitik.
Samtidigt som han lade ned ett omfattande arbete och också iklädde sig många kommunala uppdrag drev han samtidigt affärsverksamhet.
Han var samtidigt engagerad i grossistföretaget A. Lundberg & Co som Frans Lundberg 1895 övertog av fru Anna Lundberg och i vilken rörelse sedan Axelson blev en av delägarna i. Det blev en omfattande handelsrörelse med affärer från Piteå till Arjeplog. I utbudet fanns bland annat gödselämnen, tegel och byggnadsmaterial.
Två fosterbarn
Axelson, som föddes 1864, var son till rådmannen Axel Markström och hans maka i tredje giftet Eriania Lundberg från Håkansö, Norrfjärden. Markströms var från en gammal betydande Piteåsläkt. I familjen fanns sju barn.
Ett av barnen, sonen Axel Johan, gifte sig senare med Betty Lundberg. Makarna fick en son. Axel Bertil. Modern dog en månad efter förlossningen, under julhelgen, i en ålder av 30 år. Barnet avled sex månader gammalt år 1892.
1894 trolovade sig A.J. Axelson med svägerskan Anna Lundberg och gifte sig senare samma år. De fick inga gemensamma barn. Makarna tog senare hand om två moderlösa barn, vilka de sedan uppfostrade. Barn till bokbindare Per Alfred Lindberg och Karolina Charlotta Andersson, som 1891 kom till Piteå från Stockholm.
Makarna Lindberg fick tre barn av vilket det förstfödda dog nio månader gammal 1892. Året därpå föddes en dotter, Alfhild, och 1895 en son Vilhelm.
Bokbindare Lindbergs hustru avled 1896 och hade inga möjligheter att ensam ta hand om barnen. Istället fick de ett nytt hem hos grosshandlare Axelson.
Barnens biologiske far, bokbindare Per Alfred Lindberg avled i Piteå 1937.
Ser man till Axelsons kommunala värv konstateras att han var ledamot av stadsfullmäktige sedan 1901 och åren 1913-1914 dess vice ordförande
Han kom in i drätselkammaren, nuvarande kommunstyrelsen 1900 och var dess ordförande i 16 år, fram till sin död. I fattigvårdsstyrelsen, nuvarande socialnämnden satt han åren 1895-1914, i hamndirektionen 1905-1914, sjömanshusdirektionen från år 1907 och där han sedan 1913 var ordförande, hamndirektionen 1905-1914, ledamot i skolrådet 1897-1914, där han fram till 1912 var kassör. Han var också ledamot i samskolans styrelse.
Axelson var även en tid ledamot av kyrkorådet i Piteå stadsförsamling och också under en fyraårsperiod kyrkostämmans ordförande.
En kortare tid, åren 1908-1909 var Axelson ledamot i landstinget.
Han satt en tid i den tillfälliga kommitté som skulle ordna med järnvägsförbindelsen mellan Älvsbyn och Piteå.
1904 blev han ledamot i styrelsen för Hernösands enskilda banks, sedermera Bankaktiebolaget Norra Sveriges avdelningskontor i Piteå.
Han var också ledamot i styrelsen för Oljeimportaktiebolaget i Piteå sedan bolaget bildades 1900 och dess verkställande direktör från år 1911.
–Den rad av kommunala uppdrag som lagts på hans skuldror är betydande och det arbete han nedlagt i nämnder och styrelser och kommittéer är ett ojävigt vittne om hur han i handling visat sin kärlek till vår stad, skrev Norrbottens Allehanda vid ett tillfälle om Axelson.