I mitten på 1960-talet började min dåvarande make och jag fundera på att köpa båt. Problemet var bara att han ville ha en träbåt med inombordsmotor, medan jag som har fartens tjusning i blodet ville ha en snabbare båt. Diskussionerna blev höga ibland, men eftersom vi tagit skepparexamen båda två, tyckte jag att det skulle nog fixa sig.
Nu var det så att Lennart Nilssson, som själv hade en Orrskär skulle kunna hjälpa oss att få tag i en Gullringen som han hade köpt av en tandläkare i Luleå. Det blev så att vi köpte båten av Lennart. Men då var det sen höst, så båten fick stå under en stor pressening under vintern.
Vad vi längtade till våren, då vi kunde göra den klar för sommaren. Den var mycket välhållen, fina bäddar och mjuk matta i kajutan. Gasolkök och en källarlucka, där man kunde förvara mat eftersom den låg i vattenhöjd, skåp under diskbänken där man kunde ha vattendunkar och andra saker som man behöver. Vacker styrpulpet var det också. Gardiner sydde jag som vi kunde dra för när vi någon gång låg över.
Vi bodde på Svartudden och där bodde min syster och hennes familj också. Ibland ville karlarna åka vattenskidor och då fick en sitta bak i båten och hjälpa till med linan, som man skulle hålla i. Jag var för rädd för att åka, men det gjorde ingenting för då fick jag köra fort. Det gick ungefär 25–30 knop.
En midsommarkväll tog vi den lilla båten som vi hade för ungarna, och det var en plastbåt med en liten motor. Min svåger som är mycket duktig på att spela dragspel satt i fören och spelade Taube-visor och vi andra satt på bänkarna och lyssnade. Vi gled sakta genom Fårösundet och där var mycket folk på stranden som grillade och någon sjöng också med i visorna. Det kändes mycket underbart.
Men så kom hösten och min syster och hennes familj åkte hem till Umeå. Då var det dags att plocka bär, först blåbär och sedan lingon. Vi hade hört att det fanns mycket lingon på Vargön, så då bestämde vi oss att åka dit. Det var en härlig höstmorgon. Vi packade våra matsäckar, hinkar och plastpåsar om vi skulle hitta mycket bär. Bärplockarna var också med. Vi startade från udden med en liten plastbåt i ett rep efter den stora båten. Vi som skulle plocka lingon i morgon var jag, min dåvarande make, hans föräldrar, min morbror, mamma och min bror. Men när vi närmade oss Vargön blåste det upp en ganska hård vind. Min dåvarande man fick lägga sig på en av sittdynorna och luta sig fram för att hålla i släpbåten på rätt köl. Det var jobbigt för den ville bara snurra runt. Jag fick sakta ned farten ganska mycket en lång sträcka.
Många som följde med var ganska rädda och tyckte det var obehagligt.
Nu mojnade vinden och havet blev lugnare och efter ett tag var vi framme. Vi tog iland vid Nordmarks brygga och gick genom blåbärsriset och fram till lingonen. Det fanns mycket lingon på ön. Inte behövde vi komma hem med tomma hinkar och påsar. När vi plockat tog vi paus och åt maten som vi hade med oss. Vi hade ju vanliga smörgåsar med oss, men min morbror hade tagit med sig förutom smörgåsar även plättar med socker. Tala om att vi blev avundsjuka på honom.
Sen gick resan hemåt efter ett jobbigt arbete, men vi hade ju haft så trevligt, stilla vatten och en fortsatt solig dag. Efter båtfärden har dävert monterats för släpbåtens upphängning. Trimplan har också monterats för lättare gång, den planar alltså och tar dessutom mindre bränsle.