Söndagen före domsöndagen
Tålamod är inte min starkaste sida. NU är det som oftast gäller. Min erfarenhet (genom reflektion) har gjort mig bättre på att för-vänta. Vänta i nyfikenhet på vad som ligger utanför min kontroll. Kontroll står ibland i kontrast till tillit. Tillit är tro. Tro är ett möte. En ständig kontroll skapar misstänksamhet och misstro, vilket gör det svårare att förstå och ta in det sköna som erbjuds mig. I tillit och väntan ligger en förhoppning om det som ska hända. Eller en tröst i att man inte vet vad som ska hända.
I tillit för-väntar alltid Gud. Han för-väntar på mig, i tro och kärlek. Genom den helige Anden har han omsorg om mig och jag kan vila i det. När jag i tillit får ta emot det Gud har att ge, händer något i mig. Jag börjar räcka till för andra i min närhet. Jag vaknar och blir vaksam.
Väntan är att vila i tillit. Vaksamhet är att stå redo när det faktiskt händer – att inte missa det som är viktigt.
”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.” Ordspråksboken 4:23
Håll hjärtat mjukt och öppet, tänd din lampa så att du ser klart!
En gång var det en gammal man som sa till mig: ”Den som väntar på någon som kommer, väntar aldrig för länge”.
Jag vet att Jesus kommer, varje dag och bortom det. Jag är redo!