Eskil Granström sade ja till en kvinnlig präst, Lillemor Erlander, sonhustru till förre statsministern Tage Erlander.
Biskop Stig Hellsten, Luleå, hade tidigare i ett laddat tal vid ett prästmöte i Luleå gått till hårt angrepp på kvinnoprästmotståndarna.
– Det har varit ett käbbel, en ström av elakhet och invektiv, velighet och osäkerhet såväl som ultimata och maktspråk, dundrade biskopen.
I Piteå kommun predikade den första kvinnliga prästen år 1974, i Norrfjärdens kyrka. Lillemor Erlander, fick klartecken av kyrkoherde Granström. Hon samlade mer än 500 åhörare till högmässan. Extra bänkar fick placeras utanför kyrkan
En kvinnlig gudstjänstbesökare, Sofie Marklund, Sjulsmark, aktiv inom husmodersrörelsen var en aning skeptisk till kvinnliga präster, Men efter gudstjänsten uttalade hon sin förtjusning över förkunnaren med orden ”Hon bad till och med för kungen och fosterlandet”. Det senare med betoning på att prästen var socialdemokrat.
Det året nekade för övrigt de övriga församlingarnas kyrkoherdar kvinnor i predikstolen.
Detta i en tid när 42 procent av landets präster var emot och 97 procent av församlingsmedlemmarna för kvinnor.
Kyrkoherde Henning Berglund i Piteå tackade nej till teologie doktor Eva Åsbrink med motiveringen att församlingen inte var mogen för en kvinna i predikstolen. Kyrkoherde Henri k Sandberg, Öjebyn, tackade nej med hänvisning till att han hade kollegor i församlingen som ogillade kvinnor. Kyrkoherde Gunnar Berggren i Hortlax tyckte att en kvinna i predikstolen skulle bli alltför utmanande för Hortlaxborna.
Det fanns röster i bygden som reagerade mot att en präst som var socialdemokrati skulle få predika, med bland annat motiveringen att budskapet skulle bli politiskt.
Då hade de som var emot inte reagerat över att det tidigare funnits präster i bygden som agerat politiskt, men på den borgerliga sidan. Bland annat kyrkoherde Axel Sandin i Öjebyn som var högerman och Norrfjärdens förste kyrkoherde Nils Johan Nordberg som blandade sig i politiken, till försvar för de konservativa och reste år flitigt runt i bygden för en krigisk skrift . Dessutom en biskop, Olof Bergqvist, som satt i riksdagen för högern.
Piteåbygden fick sin första kvinnliga präst när Lena Lantto, prästvigd 1977, tillträdde i Norrfjärden år 1981. Hon blev även första kvinnliga präst i Piteå stadsförsamling, där hon tillträdde en komministertjänst 1991
När sedan Eskil Granström engagerade sig politiskt för socialdemokraterna fick han och utstå kritik för sitt engagemang. Han var även en kortare tid ordförande för Piteå FN-förening.
Eskil Granström var en handlingens man, men kunde under en annars lugn yta visa att han hade en kort stubin. Under en gudstjänst i Norrfjärden hade en teologie studerande riggat upp lappar i kyrkbänken med kritik mot kyrkoherdens predikan. Dessutom varvad med muntliga inlägg.
Det resulterade i att Granström resolut klev ner från predikstolen, tog fatt i kyrkobesökaren, lyfte upp honom ur kyrkbänken och sedan utan argumentation förde honom ut ur kyrkan, varefter han slog igen kyrkporten med en smäll och därefter fortsatte som om ingenting hänt.
Granströms sista år som kyrkoherde förmörkades dock av sjukdom vilket bland annat påverkade såväl humör som minnet.
Vid en gudstjänst tappade han i slutet bort den röda tråden, att ge församlingsborna välsignelsen. Men en vaken och humoristisk kyrkobesökare reste sig då för att hjälpa kyrkoherden på traven och förkunnade med hög röst :
– Djiv åss nu välsignelsen så vä få gå häjm.
Granström var född i Lillpite, som ett av tre barn i familjen, och var verksam som träarbetare i Piteåbygden innan han började studier vid Johannelund för att sedan anställas som predikant inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, åren 1947-1962, bland annat i Arvidsjaur.
Granström tog då beslut att bli präst och vid sidan om predikanttjänsten studerade han vid Lunds universitet , avlade teologie kandidatexamen och prästvigdes 1963. Granström var först en kort tid verksam i Nordmaling för att sedan vara kyrkoadjunkt i Rundviksverken och därefter en tid i Umeå. 1969 fick Granström anställning som komminister i Luleå domkyrkoförsamling. Kyrkoherde i Norrfjärden blev han 1973. Han lämnade sin tjänst 1985 och avled i Norrfjärden 1993.
Han var gift med Linnea Åhman från Missenträsk och makarna fick fem barn.