Guldsmedsraningens poesi

 De långa männen från raningen, var äro de ny. Goda kamrater de var både till vardag och fest. Snabba de var både till hand å fot. Ja var äro de nu, de långa männen från raningen, var äro de nu. Männen som dansade skrattade å log.

En jamare de tog, även på krog, en till nej nu får det vara nog, med bestämda ord, de sa även på krog, där de dansade å log, så kjolarna fladdrade upp på bord, då de dansade å log.

Även där de jobbade som dräng, dansade de med möarna, på äng, även med dem följde de musikens sväng in till finalens refräng, som de börs, följde dem hem. Om de var en mö de där, var kvar, fick man ej nåt svar.