3:dje söndagen i fastan, Jungfru Marie bebådelsedag, Tema: Guds mäktiga verk
Hur har du det med Gud… var en fråga som man förr kunde få, ofta av någon äldre kristen medvandrare. Men jag törs påstå att vi sällan får den frågan idag. Inte ens i kyrkan. Kanske har den ersatts av frågor i stil med; Tror du på jungfrufödelsen? Eller vad anser du om samkönade äktenskap? Frågor kommer och går och visst kan de vara både viktiga och spännande att samtala krig dem. Men om samtalet om det inre livet, gudsrelationen, spelas ut till förmån för ett mera teologiskt, eller politiskt korrekt resonemang, då har vi missat något väsentligt om vad kristen tro djupast sett handlar om.
Hur har Du det med Gud… kan vara en svår fråga att svara på, kanske t.o.m. obekväm om man verkligen tar den på allvar. Den handlar om relationen till Gud på ett mer personligt plan. Och frågan kräver en inre rannsakan om man nu inte bara hasplar ur sig ett inövat svar.
På Jungfru Marie bebådelsedag får Maria på ett särskilt sätt vara en förebild för oss i detta. Tro handlar inte främst är ett intellektuellt försanthållande av vissa ställningstaganden utan mer om en tillit till den Gud som är större än vad vi någonsin kan förstå. Maria hade fattat det. Hon sa ja till ängel Gabriels fråga utan att egentligen veta vad hon gav sig in i. Hon sa ja för att hon trots allt litade på att Gud visste vad han gjorde. Och hon hade funnit nåd hos Gud. Något av denna tillit kanske även vi behöver erövra. Och kanske samtalet om det inre livet, om vår egen relation till Gud, skulle få ett större utrymme.