2:a söndagen efter Trettondedagen.
Tema: Livets källa. Text: Uppenbarelseboken 22:16-17
”Kom!” Vilket vackert ord. Eller åtminstone dess mening. För visst är det gott och trevligt att få en inbjudan. Man känner sig sedd, värdefull, omtyckt och utvald. Och det är exakt vad Gud vill att vi ska förstå om hans kärlek till oss. Guds kärlek är inte tvingande utan är en inbjudan från Gud. Denna inbjudan har ett annat namn – Guds kallelse. Han kallar på oss. Ropar, viskar, talar och lockar. Vill ha kontakt och relation med oss. Guds kallelse är främst inte ett jobberbjudande, utan en inbjudan till en livslång relation. Ja, en relation som är större än tiden och livet eftersom Gud själv är denna relation. Dess mål och förutsättning på samma gång. Vi kommer inte in i den om inte Gud talar och handlar först. Och det har Gud gjort. Jesus Kristus är Guds väg, Guds inbjudan, Guds relation med oss. Utanför Kristus finns inte Guds kallelse, men i honom finns en outtömlig källa. Livets källa. Vilket vackert ord!
Bön: Hjälp mig Gud att i Jesus hitta livets källa. Amen!