Johannes Döparens dag 23 juni: ”Den högstes profet”
Vi firar midsommar i helgen - en tid när en liten promenad i naturen kan bli en gudstjänst i sig. För en del av oss kanske det har varit intensiva dagar i sommarnaturen, med familj, vänner och god mat. För andra av oss kanske saknaden av just detta är vad vi bär med oss in i helgen.
I Lukas 1:57–66 får vi möta omständigheterna kring Johannes döparens födelse. Kanske lite oväntat… kanske till och med lite tungt och jobbigt, varför kunde inte hans föräldrar och bibelförfattarna hållit det där privata med barnlösheten, födelsen och omskärelsen lite mer mellan raderna? Det kan lätt kännas lite obekvämt för oss att tvingas möta.
Men våra liv tar ibland obekväma svängar. Det blir inte som vi har tänkt. Kanske vår svaghet och oförmåga är det vi känner mest av allt? Då är det lätt att tänka att vi är ”fel” ute. Vi kanske skäms för att stå i livsomständigheter som inte blev som vi hade tänkt. Det kan vara tungt att själv orka med sin vardag som den ser ut och tungt att hantera den i relation till andra, andras frågor, och kanske också i relation till Gud.
Guds väg slingrar sig många gånger fram som en liten smal stig, just genom ”omöjliga” omständigheter. Det är där som Han särskilt vill vandra fram och beröra. Han vill vandra tillsammans med dig och mig genom sommar, höst, vinter och vår. Genom glädje och sorg, mörker och ljus. När vi släpper in Gud, Jesus och Anden i vår svaghet kan det ge oss kraft och mod att arbeta med oss själva och gå framtiden till mötes.
Ni har säkert hört att benet på stället som varit brutet blir starkare än vad det varit från början. Så kan det med Guds hjälp bli också i våra liv. Guds närvaro i dem som har släppt in Honom i sina hjärtan synas för andra människor. Fastän vi är svaga och inte på något vis är fullkomliga. Och så kan vi, precis som Johannes döparen, få vara den Högstes profeter – och visa på Gud och Guds nåd - mitt i vår egen svaghet.
Komminister Arjeplog Arvidsjaurs pastorat