Präst i Svenska kyrkan, Hortlax församling
4:e söndagen i advent: ”Herrens moder”
Häromdagen pratade jag med en annan kvinna om det fina i att vara höggravid i adventstid. Det jordnära i julens budskap blir så konkret när man i samma tid själv får gåvan att bära och föda ett barn. När Gud blir människa blir han det ju på riktigt. Han börjar sitt människoliv precis som vi andra – i en kvinnas livmoder. Han föds av en vanlig kvinna i ett fattigt rum och hans första säng är djurens matho. Han föds dessutom på en så farlig plats att han delar den grymma erfarenheten att tvingas fly för sitt liv till ett annat land redan som barn.
Det är ingen slump, utan tvärtom en programförklaring. Gud blir verkligen människa. Han fuskar inte, han delar alla våra villkor – att födas, växa upp, arbeta och dö. Att bli sviken. Att vara flykting. Att vara fattig. Och det börjar med det största mirakel som finns: att en ny liten människa föds av en kvinna och möter sina föräldrars blick.
Gud går ingen genväg. Han kommer inte till oss som en vuxen man med makt och pondus.
Han kommer som ett spädbarn som möter din blick.