Tredje advent: Bana väg för Herren
Ingen sång blir vacker i en trasig radio, sjunger Totta Näslund i en av sina sånger. Men trots att den låten tillhör en av mina favoritsånger så kan jag ändå inte riktigt hålla med honom.
Jag tillhör dem som ärligt kan säga att jag har haft de finaste jular man kan tänka sig. Det har på många sätt varit Fanny och Alexander-jular om man har modet att sudda bort biskop Vergérus från bilden.
Jag kommer från någon form av västerbottnisk von Trapp-familj i miniformat. Jag och mina fem bröder har alltid spelat tillsammans och vi har ofta stått med våra instrument med pappa vid pianot och spelat julsång efter julsång som skulle framföras på juldagens julotta.
Varje jul så länge jag kan minnas har börjat med att mamma och pappa kommer in i våra rum på julaftonsmorgonen med ljus i händerna sjungandes Nu tändas tusen juleljus. I min värld har den psalmen aldrig låtit vackrare än den gör just där och då. Sedan är det julklapp under sängen, morgonglögg, dopp i grytan, julfika, Kalle Anka, julbord och tomte.
Finalen på julafton är när pappa läser julevangeliet. Sedan sätter vi punkt genom att sjunga Stilla Natt tillsammans. Så har varje jul varit. Fram till för några år sedan. Då gick radion sönder, för att använda Tottas ord.
Det finns många som denna jul upplever sin första julaftonsmorgon i ensamhet. Av olika anledningar. Men måste julen per automatik bli nattsvart?
Julen efter en skilsmässa blir kanske inte så där oskuldsfull den eventuellt en gång var. Men vacker kan den bli ändå. Vacker och smärtsam på samma gång. En Jenny Nyström-tavla som krackelerat bär fortfarande på en skönhet. Ett julmirakel är ett mirakel även om det sker i miniatyr.
Jag har försökt att hitta på lite nya traditioner. Mamma och pappa får numera sjunga via telefon på julaftonsmorgonen. Sedan brukar jag gå ner till ICA i Jävre och ta en julkaffe. Där sitter jag gärna en timme eller två. Det är faktiskt ganska mysigt. Vackert på sitt eget lilla sätt. Ett kort besök hos någon av grannarna är också ett alternativ. Eftersom julen är barnens högtid så känns det också viktigt att hinna träffa dem en stund de julaftnar de är hos sin mamma.
Visst ljuder Nu tändas tusen juleljus på ett sätt vackrare i en radio som är hel. Men samtidigt. Orden framträder snudd på bättre med lite knaster på livets LP-skiva. Ja, nästan att evangeliet liksom gör sig bäst i en spräckt högtalare.
Trösta, trösta, skriver Jesaja i helgens text. Men vad är då trösten? Kanske just detta. Att Gud också bor i det trasiga. Ja, kanske till och med främst i det trasiga.
Präst i Piteå församling