Vid den årligen återkommande Grandagen, som samlar tusentals besökare vilka får ta del naturbruksskolans olika verksamheter, trampar besökarna historisk mark. Gran uppges ha varit en kungsgård sedan Johan III:s tid.
Enligt mera fasta uppgifter från 1600-talet var Gran en tid prästgård som sedan blev en egendom under en av Piteås borgmästare.
I slutet av 1680-talet blev staten innehavare av Gran, för att användas som boställe åt arméns officerare.
Det är en grandios byggnad, med en rik historia, och som länge var chefsboställe för Västerbottens regemente.
Under åren 1737–1942 byggdes det nya överstebostället, som till en början bara var en våning som är grunden till den nuvarande, vilken inrymmer naturbruksskolan. En skola som dagens ägare, landstinget, på grund av ekonomiska problem vill genomlysa såväl ifråga om verksamhet som ägarskap.
Gamla Gran
De första regementscheferna hade sitt boställe på gamla Gran, som ligger intill nuvarande naturbruksmuseet, och där grundstenarna fortfarande finns kvar. Egendomen brändes ned av ryska kosacker 1721.
De första regementscheferna var personer som inte i någon större uträckning vistades i Öjebyn.
Den förste regementschefen, friherre Reinhold Johan von Fersen var aldrig där. Han vistades förmodligen större delen av sin tid på sin egendom i Uppland.
Efterträdaren friherre Anders Lagercrona var den förste regementschefen som vistades en längre tid i Öjebyn. Den som sedan efterträdde honom, friherre Henrik Magnus von Buddenbrock, vistades heller aldrig på sin bostadsort. Den siste som var stationerad på gamla Gran var Carl Morath.
Rysk krigsfånge
Den förste som flyttade in i det nya överstebostället Gran var Johan Bernhard Wiedemeijer, som tidigare varit chef för Piteå kompani och därefter under många år satt i rysk krigsfångenskap.
Wiedemejer var bördig från Westfalen i västra Tyskland och i tjänst i Tyskland innan han blev officer vid ett svenskt regemente där. Till Västerbottens regemente knöts han 1701. Efter slaget vid Poltava 1709 sattes han i rysk fångenskap. Efter hemkomsten 1720 blev han 1737 chef för Västerbottens regemente. Han dog 1742 och är begravd i Öjebyns kyrka.
Misslyckad näringsidkare
Om efterträdaren Georg Reinhold Palmstruch kan berättas att han engagerad i bygdens näringar. Bland annat medverkade han till att bryta mark i Alterdalen och anlägga en porslinsfabrik på en ö i Svensbyfjärden. Projekt som dock inte hade någon vidare framgång. Palmstruch begärde avsked från översteposten 1757 och är begravd i Stockholm.
Som ett kuriosum kan nämnas att han var gift med en dotter till doktor Urban Hjärne. Kanske mest känd för sina insatser för att stoppa häxprocesserna under den stora häxhysterin under senare delen av 1600-talet.
1850 berättar Norrbottens Posten att Gran utarrenderas av en friherre Fleetwood. 1851 repareras, enligt en omfattande beskrivning i en kungörelse i tidningen, egendomen Gran .
Överstebostället, som under nära 250 år bebotts av cheferna för Västerbottens regemente och sedan av cheferna för Fältjägarcorpsen uppläts, enligt en tidningsnotis 1875, åt en enskild person för 2 060 kronor per år.
Militären red ut
Militär avskedsfest hölls nyårsdagen 1875 där överstelöjtnant Ström talade om ställets ärevördiga historia. Det var då som militären red ut från Öjebyn för gott, även om det var militärt fram till 1879. De sista överstarna vistades inte på platsen utan utarrenderade egendomen .
I september 1893 bjöds majorsbostället i Öjebyn ut till försäljning. Samma år blev det offentlig auktion på fänriksbostället Gyllengård och löjtnantsbostället Vilhelmsdal.
I november 1894 berättar Norrbottens Posten att militärbostället i Öjebyn, med undantag av dess i Älvsbyn belägna skogslott, skulle utbjudas på offentlig auktion i följande ägolotter:
1) stamhemmanet Gran med byggnader.
2) Den större av kyrkbyägorna.
3) Den mindre av kyrkbyägorna.
Förslag om barnhem
Högsta anbudet på den auktionen kom från regementsintendent Johan Clausén. Priset stannade på 32 000 kronor. Clausén blev därmed också den siste med militär anknytning som bodde på Gran. Han var ägare av Gran fram till 1910 då landstinget köpte egendomen, vilken då till stora delar var avstyckad.
Därefter diskuterades bland annat om anläggningen skulle omvandlas till barnhem Det slutade med att landstinget överlät Gran till länets Hushållningssällskap, som då höjde huvudbyggnaden en våning för att sedan 1914 inrätta en lantbruksskola på platsen. En av de drivande krafterna för att få en lantbruksskola till Öjebyn var dåvarande sekreteraren i Hushållningssällskapet i Norrbotten Paul Hellström, sedermera professor och en kort tid jordbruksminister.
Som förste rektor vid lantbruksskolan, eller lantmannaskola som den då kallades, var Ivar Lagerqvist.