Tolfte söndagen efter trefaldighet
Mark 7:31-37
I Markus evangelium är frågorna om vem Jesus är och varför Jesus måste dö de två centrala frågorna. Lärjungarna är genom stora delar av boken oförstående inför båda dessa frågor, de förstår inte vem Jesus är eller senare, varför han måste dö. För att beskriva deras oförstånd talar Jesus om dem som blinda och döva, en vanlig men inte oproblematisk bild för oförstånd. Då och då har vi däremot fått goda exempel, människor som möter Jesus och förstår att han är Guds son, Messias. På söndag får vi ett sådant exempel i mannen som får sin hörsel och sitt tal tillbaka.
Jesus håller på att avsluta sina gärningar i Galileen och ska strax styra stegen mot Jerusalem. I och med detta kommer också Petrus bekännelse av vem Jesus är, första gången en av lärjungarna förstår. Samtidigt sker två viktiga helandeberättelser i närheten, en före och en efter. En man som är dövstum, och en som är blind. På samma sätt som de fått hörsel respektive syn tillbaka så börjar lärjungarna höra och se vem Jesus är.
Genom evangelierna läser vi om många liknande helanden. Jesus befriar människor från onda andar, ger hörsel, syn och tal tillbaka. Men lika stort är det att de människorna också får möta och förstå vem Jesus är. Det är däri den sanna befrielsen ligger. Det är en befrielse som vi inte kan finna i oss själva, bara hops Jesus. Jesus säger till mannen: Effata, öppna dig! Bara om vi lever i öppenhet till Jesus kan vi upptäcka vem han är och få del av den frihet han vill ge.
Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
(Sv.ps. 90, B. G. Hallqvist)