”Förbjud all sen höstsjöfart på Norrland!”

För 100 år sedan försvann det så kallade ”Bagarhavet” och Garvarhavet” i Piteå södra hamn spårlöst, genom utfyllnader. Detta när lok och godsvagnar började rulla in i hamnen sedan järnvägsspår dragits intill magasinsbyggnaderna.

Piteå hamn. Byggnaden  till höger är tullkammaren.

Piteå hamn. Byggnaden till höger är tullkammaren.

Foto:

Piteå2015-03-25 12:16

De vindade kajerna, anfrätta av tidens tand, blev nu spikraka. Intill spruthuset anlades en liten båthamn. Ombyggnaden var föranledd av att järnväg dragits från Älvsbyn till Piteå.

Intill spruthuset drömmer den lilla nyanlagda båthamnen sin vita tysta dröm om tjärdrift och böljeskvalp och sommarsegel, noterade tidningen Norrbottens Posten.

Väg- och vattenbyggnader i Stockholm var det företag som utförde hamnombyggnaden, till en beräknad kostnad av 112 000 kronor.

Fyllnadsmassorna till de försvunna ”haven” levererades från statsbanebygget mellan Piteå och Älvsbyn, som sysselsatte ett 70-tal personer.

Isproblem

Det var för övrigt det året som tullkammaren inklarerade 33 fartyg från inrikes ort och från utrikes ort hade det kommit 59 fartyg.

Sista ångaren för året anlände den 29 november till Pitsund, där det stoppades av isen. Fartyget lyckades inte ta sig in till Munksund för att lasta 600 standards (en volymenhet som i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet användes för sågat virke som skulle fraktas med fartyg). Ångarna ”Bore” och ”Ofelia” fick assistera båten, som var dansk och med namnet ”Carmen”.

Bara någon månad efter väcktes en högermotion i riksdagen om anskaffande av kraftiga statsisbrytare, som skulle samverka med lokala isbrytare. Detta för rekognosering samt för att få ökad kännedom om meteorologiska och hydrografiska faktorer samt kustgeografiska förhållanden som berörde islossning, isanhopning och isdriften. Ett fartyg för Härnösand-Sundsvall och ett för Gävlebukten för vintertrafik.

I början av december rapproterades att Västra Kvarken var isbelagd med så kraftig is att det gick att på isen färdas mellan Holmän och fastlandet.

Lidande personal

Något år dessförinnan hade lotskapten Emil Smith, också ledamot i Lotsstyrelsen, höjt rösten om att förbjuda senhöstsjöfart på Norrland. Smith, som för övrigt var brorson till författarinnan Emelie Flygare-Carlén, satt också en tid i riksdagens andra kammare och var kapten i flottans reserv

I Stockholms Dagblad uttalade lotskaptenen

– Den alltför långt fram på hösten och vintern utsträckta sjöfarten måste alltid på våra nordliga latitud medföra mycken fara. De faror och lidande sjöfartens män under denna årstid i våra vatten måste utstå är så svåra att denna sena sjöfart upp mot norrländska hamnar borde i humanitetens intresse rent av förbjudas, om det vore möjligt.

Smith påpekade dock på att konkurrensen på sjöfartsnäringens område, i förening med ett växande trafikbehov samt de senaste årens milda vintrar, medfört att seglationssäsongen år från år uträckts

Lotsverket hade ju ansett sig skyldigt t att, i den mån sjöfarten pågår, låta fyrskeppen ligga ute på sina platser eftersom personalen på de längst till havs liggande och längst i norr stationerade skeppen lida ohyggligt under stormar, eller mörker, regn och köld, månader igenom, anförde lotskapten Smith

Tidningsproblem

Högvatten var också ett stort problem i Piteå. Vid ett tillfälle rapproterades att det höga vattenståndet medverkat till att stoppa elektricitetsverkets maskiner. Vatten hade trängt in i maskinrummet i byggnaden, som låg efter Sundskanalen. Därmed avbröts också kraftleveranserna till stadens invånare.

– Värst är det för tidningarna vars maskiner drivs med elkraft. Vi har dock med stora svårigheter och med handkraft utgivit detta nummer som dock blivit försenat, skrev Norrbottens Posten i november 1912.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om