- En person född i en fel tid, konstaterar Rune Bergman om Syrine Nyström som betraktades som en kvinna som inte var riktigt som andra kvinnor på den tiden.
Vad som utspelades i det Nyströmska hemmet har tidigare berättats av Ilone Lidström i en liten skrift, och som gett en djup, äkta och fängslande bild av sin mormor. Rune Bergman återger i korthet Syrine Nyströms hematmosfär, när han skildrar livet kring de människor som bott och verkat på platsen.
Det var i en tid då det som skedde i den stora världen knappast nådde fram till de små byarna där det mesta malde på i ett enda ändlöst slit. Oavsett kriser eller uppgångar i världen. Här dröjde länge naturahushållningens filosofi kvar och den framträngande maskinåldern hade svårt att göra sig gällande. Här fanns vara ett tema, ett motto: arbete
- Ibland undrar man om prästen som höll husförhör i byarna alla gånger visste var de var. Det gäller även de som upprättade mantalslängder i början av 1800-talet, konstaterar Rune Bergman, när han försökt sammanställa de själar som gett underlag för befolkningen i de olika byarna och som stått för vardagsslitet.
Bergman konstaterar dock att de sista bebyggarna i Svartliden flyttade omkring 1920 till Fagerheden och att det i Önusberget nu finns ett hus som är bebott liksom i Fagerheden, där det dock finns flera hus i gott skick.
I Svartliden handlar det bland annat om allt som hänt sedan familjen Isak Öhman satte upp de första åbyggnaderna och i Fagerheden finns antecknat allt från nybyggaren Nils Jonsson och hans familj och för Önusbergets del får läsaren följa allt som hänt sedan förste nybyggaren Jonas Larsson slog sig ned på platsen