Utanför vårt fönster sitter en lappuggla blick stilla på en tallegren och lyssnar efter ett byte. Plötsligt dyker den rakt ner i den djupa, vita, gnistrande snön.
Tumult uppstår och snön yr.
Så blir det stilla och den verkar se på oss genom fönstret. Jag rör mig inte , men öppnar mobilen och knäpper. Då flyger den tungt och tyst iväg med sitt byte.
Den fick sin mus och jag äter min macka.