Intresset för segling i kuststaden började dock långt tidigare. Till en början fanns segelsällskap bara i de södra delarna av landet. Redan 1882 firade Svenska segelsällskapet sitt 50-årsjubileum med kappsegling i Stockholms skärgård och med efterföljande festmiddag på Grand hotell.
För 135 år sedan väcktes första gången idén om att organisera seglarna i Piteå i ett segelsällskap. Initiativet vädjade också till det sportsliga intresset hos Piteborna och många anslöt sig redan vid starten.
Första styrelsen
Segelsällskapet i Piteå bildades 1880. Den 17 mars höll sällskapet sitt första möte, då stadgar antogs. Till ordförande valdes kapten C. Dahl. Styrelseledamöter blev handlanden Frans Klum och byggmästare Hugo Edin samt till suppleanter handlanden J. Bergström och bokhållaren O. Johansson.
Den 6 juni 1880 hade segelsällskapet sin första samsegling i vilken 16 båtar deltog. I en andra segling som anordnades en kort tid därefter deltog 17 båtar. Den första priskappseglingen hölls i september.
Vid en prissegling som anordnades 1881 och i vilken ett 20-tal båtar deltog, klagades det åtskilligt att sällskapets medlemmar hade svårt att, vid prisseglingar och övningar, rätta sig efter de givna ordningsföreskrifterna.
Hedersmedlemmar
1883 klagades det i Norrbottens Posten över att Piteborna var njugga mot stadens segelsällskap som behövde flera pris att segla om. Detta i samband med delgivande om att Umeå segelsällskap haft tävling med 13 båtar och fem pris.
Vid seglingar 1883 indelades båtarna i två klasser. Till den första skulle hänföras kuttrar och andra heldäckade eller delvis däckade båtar. Till den andra alla öppna båtar.
Till hedersledamöter valdes häradshövding Herman Julius Kramer, kapten Fredrik Clementeoff, kronofogde B. Strandberg, major Isak Lindfors, vice konsul Axel Bernhard Selander, kollega Johan Håkansson, handlanden Arvid Govenius.
Vid en prissegling som den 4 juli 1886 anordnades i Örnsköldsvik försvarade Pitebåtarna sitt rykte som goda seglare. Då vanns priser av inte mindre än tre kuttrar byggda i Piteå. Vid efterföljande kappseglingar i Umeå, blev två båtar från Piteå pristagare.
Vid segeltävlingar den 5 september 1886 på Skuthamnsfjärden vanns första pris, en ishink, av handlanden J. Bergström med båten ”Axel” Andra pris, en kikare gick till snickarmästare E.M. Berglund med båten ”Olof”. Tredje pris, en simgördel erövrades av tullförvaltare Jungstedt med ”Tullia”.
Cap Marklin
På Fingermanholmen anlade sällskapet en paviljong, Cap Marklin, för att ha tak över huvudet vid anordnade festligheter. Där det förutom middagar även anordnades med musik och sång. Vid något tillfälle till tonerna av musikkapell och kvartettsång
I maj 1896 noteras tidningen att den vid prissegling sedvanligt anordnades festen på Cap Marklin skulle inhiberas och middagen istället ätas i Stadshusets trädgård. Detta då det blivit allmänt känt att fester på Cap Marklin gett anledning till ”oordningar bland folket”.
I juli 1901 beslöt segelsällskapet att paviljongen Cap Marklin skulle rivas eftersom det ” ofta brukade förekomma oordningar där”. Det beslutades att paviljongen skulle flyttas till annan plats.
Året därpå, vid ett sammanträde i Societetshuset i Piteå fick styrelsen i uppdrag att på lämplig plats i ytterskärgården sätta upp den på Cap Marklin nedrivna paviljongen.
I juli 1904 omtalar tidningen Norrbottens Posten att seglarpaviljongen, som flyttats till Renöra, blivit fullständigt ramponerad. ”Dörrarna är avlyftade och sönderslagna, fönstren inkastade, gångjärnen losskruvade. Man är frestad tro att våldshandlingen beror på hat mot samhället och dess ordentliga medlemmar, skriver tidningen.
1889 finns i tidningen noterat ”tyvärr måste beklagas att Piteå segelsällskap för ett tynande liv beroende på allt för liten tillslutning. Detta är att beklaga som Piteåbåtarna annorstädes ha mycket gott rykte om sig, det är att önska att sällskapet får fler medlemmar”.
1895 uppstod en schism inom segelsällskapet där ett antal medlemmar hotade utträda och bilda ett nytt sällskap ” i vars stadgar skulle ingå den bestämmelsen att frisk och stadig vind skulle vara oeftergivliga villkor för kappsegling med åty följande prisbelöning”.
I början av juli 1895 anordnade Piteå segelsällskap sin första eskadersegling, som gick runt Pitholmen och Södra fjärden till den norra. Då deltog 18 större och mindre båtar.
Inför kappseglingar sommaren 1898 beslutades att deltagarna skulle betala två kronor för kutter och en krona för öppen båt. Icke medlemmar skulle betala sex kronor. Båtbyggare August Lundqvist hade kommit med förslag att få lotta ut en ny kutter som han tillverkat. Lundqvist skulle dock enligt sällskap själv få segla båten. Klubben inte ville ikläda sig några garantier. När väl alla 200 lotter sålts och dragning förrättats visade det sig att båten vunnits av skoleleven Andro Collberg, Piteå.
Splittring
Sällskapets 20-årsjubileum firades på Fingermanholmen, där lärare Bäckström i egenskap av prisdomare höll ”ett anslående tal”.
1902 noteras en spricka i Piteå segelsällskap. Förvaltare Grandin beklagade sig då att de för segelsporten intresserade splittrar sig. Han ansåg att bildandet av en segelklubb var onödig då Piteå segelsällskap redan fanns. En av klubbens medlemmar framhöll dock att klubben inte tillkommit för att splittra segelsällskapet utan för övning och förkovran i sporten, vilket som man uttryckte sig ” bäst torde framgå av att alla klubbens medlemmar tillhörde Piteå segelsällskap”.
Nytt sällskap
Norrbottens Posten sade sig ha svårt att först varför man inte inom den gamla föreningen kunde ena sig och därmed undanröja en obehaglig splittring.
När 25-årsjubiléet firades i maj 1905 påpekas att sällskapet torde vara ett av Sveriges äldsta och i förhållande till medlemsantalets storlek livaktigaste segelsällskap.
Har Piteå segelsällskap upphört frågade sig en intresserad Pitebo i en insändare 1912 med anledning av att det i annons gjorts ett upprop till seglare, intresserade av segelsporten, vara med i en kappsegling på Ytter Pitefjärden. I den seglingen nämns nämligen inte Piteå segelsällskap.
I augusti samma år får Piteborna veta att intresserade för bildande av ett nytt segelsällskap skulle infinna sig till ett möte i Stadshotellet.
Tre år senare, år 1915 läser man i tidningen under rubriken ”Hvad saknas i Piteå” om föreningar som upphört i Piteå. Där står ”lika illa är det med Piteå segelsällskap. Vår nervösa brådskande tid har tyvärr utbytt segelbåten med alla dessa behag mot motorbåten, som egentligen bara har den fördelen att man kommer fortare fram för så vitt den inte strejkar, som den ofta gör”.