Ingemar hade alltid en vit skärmmössa och såg ut som en riktig sjökapten brunbränd och atletiskt byggd.
Det är midsommarafton någon gång på 40-talet. Det pyntade och Maud och jag plockade blommor på ängen bakom huset. Jag tyckte alltid att den stora mörka skogen bortom ängen var både trollsk och skrämmande. Midsommarblomstren sattes i vaser både på matbordet inne och trädgårdsbordet ute på verandan. Där satt vi och beundrade vårt bidrag till festligheterna. De vackra rosalila blommorna studerades verkligen ingående. Det var på den tiden innan vi lärt oss att plocka sju sorters blommor och lägga under huvudkudden.
På bordet stod en tillbringare med orangefärgad saft och där rann "snålvattne" en stund innan vi till slut blev bjudna att ta för oss. Saften det var som att dricka sommaren. Bullarna och kakorna smakade godare förr. Om vi var hungriga tog vi en fralla smörgås med Lüpsk medvurst på, suveränt.
Stigen till bonden Nisse var väl upptrampad och varje kväll vid sjutiden hämtade vi mjölk där. Litet orolig var jag att gå dit men kunde likväl stanna om jag såg en stor sten som var bevuxen med mossa. Oj, vad fantasin berättade fina sagor för mig. Jag såg jämt troll som tittade fram bakom en stubbe eller tyckte mig höra en prinsessas gråt långt där inne i skogen. Ibland hoppade vi iväg på ivriga ben till Holger och Karins stuga. Där stod vi och glodda och
ibland blev vi tilltalade och
ibland inte.
En annan stig gick till Eng-strands och där hade de höns så det blev ju att köpa ägg där
ibland. Var vi än gick så plockade vi blommor och belöningen för det besväret var ett leende och ett "tack, så fina" av våra mammor som efter den tioende buketten hade svårt att hitta fler vaser. Vi ritade och färglade
eller spelade Löjliga familjen eller Svarte Petter.
Det var stilla och tyst på Fårön på 40-talet och ibland hördes läten av olika djur. När skymningen föll blev småfåglarna tysta och jag minns hur rädd jag blev första gången jag hörde "hoho, hoho, "Gu så obehaglit", sa jag till Maud och så sprang vi in i stugan till tryggheten.
Det var en bit till Malmfältsarbetarnas semesterhem och dit var vi endast någon gång. Från hölogen hördes dragspelsmusik som fick benen att svänga på de flesta och där dansades så det stod härliga till. I den svala midsommarnatten ångade värmen från de glada dansarna ut genom logdörren. De rosakindade flickorna skrattade och viskade hemligheter för varandra. Ibland såg man något par som "kärvänslades" bakom ett träd och så fick vi lära oss hur det skulle komma att gå till när vi blev vuxna en gång. Hammarforsens brus är gammeltjo som för alltid är förknippad med logdans och en varm trygg barndom.