En vän i nöden

När alla gått sin väg, fanns du troget kvar, rakryggad troget väntande, en vän i nöden. Vem stannade och lyssnade när alla gått hem, det gjorde du. Vem tröstade, när ingen annan ville, det gjorde du.
Du stora starka granitklippa, så full av optimism, och modigt tänkande. Då andra strödde tomma ord, öste du ur din vis
domskälla, till gagn och helande hos en trött själ. Vem laddade livsbatteriet, när alla andra gjorde tvärt om, det gjorde du.
Vem helade öppna sår, med balsam och stillade de värsta stormarna, det gjorde du. Om änglar finns på vår jord i mänsklig skepnad så är det du.