15:e söndagen efter Trefaldighet
Bibeltext: Lukasevangeliet 10:38-42.
Tema: Ett är nödvändigt
Nu är höstsäsongen här på allvar. Det betyder planeringsmöten, almanackor, schemaläggning och förberedelser. Så sitter man där med hela höstens aktiviteter framför sig och känner hur det kramar till i maggropen. Hur ska jag hinna allt det här? Klarar jag av allt detta? Hur ska det gå? Man ser massan av arbete som snabbt förökar sig och tiden och fritiden som minskar. Hur ska det gå? Den frågan har en förunderlig förmåga att snabbt komma för många av oss. Som en Formel 1-bil kör den rally i tankarna och oron sprider sig i kroppen. Var ska det sluta? Vart ska det ta vägen? Ska det någonsin ordna sig? ”Marta, Marta du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket”, säger Jesus.
Han ser hur hon mår och sätter vänligt fingret på den springande punkten. Utan att anklaga talar han med henne om det som sliter i hennes tillvaro. Han talar om den skavande oron för framtiden, för de flesta av oss ett välkänt inslag, som splittrat många mänskliga själar. Om ängslan som äter upp vår närvaro i nuet. Om rädslan för vår egen litenhet. Och Jesu recept är både så enkelt och så svårt. Våga ta dig en stilla stund, säger han. Våga låta tankar och händer vila. Våga lämna farhågorna i någon annans händer. Våga tro att för Gud är ingenting omöjligt.
Vi ber: Gud, hjälp oss att ta en sak i taget och unna oss en stilla stund.