SPF Seniorerna Häggen har inlett hösten med en promenad på Piteå kyrkogård. Ciceron var Jan Lundquist och ett trettiotal medlemmar mötte upp. Det var soligt och varmt, mera sensommar än höst. Jan imponerade på oss alla med sin förmåga att välja ut och berätta om de mest intressanta av de personer som är begravda här och med sitt goda minne som gör varje minneslapp obehövlig.
Deltagarna fick veta att kyrkogården invigdes 1882. Innan dess var området runt kyrkan begravningsplats men Piteå växte och därmed behovet av ny kyrkogård. Numera gravsätts många i minneslund eller i askgravlund men trots det närmar vi oss den tidpunkt då ännu en ny kyrkogård behövs. Tidigare kunde man beställa och betala för att graven skulle skötas för all framtid. Tiden begränsades sedan och har i etapper förkortats så att man nu bara kan betalaför ett år i sänder. Av utrymmesskäl tas äldre gravar bort. Intresset för att pryda och smycka graven förefaller att avta och de äldre gravarna saknar nästan helt blommor. De har däremot ibland järnstaket runt graven och vi fick veta att detta inte bara var för att göra det vackert eller imponera utan för att hålla kreaturen borta. Kor gick fritt ute på sommaren och de respekterade inte kyrkogården.
Gamla gravstenar visar inte bara namn och datum utan även yrke och titel på den som är begravd. Många titlar är speciella för sin tid som ångbåtsbefälhavare eller kakelugnsmakare. HV står ingraverat på många gravstenar och ska uttydas ”här vilar”, HH betyder ”hans hustru”. Många köpmän och affärsidkare har familjegravar och i flera fall är fortfarande medlemmar ur familjen aktiv inom samma område som den grundare som först begravdes.
En kyrkogårdspromenad är inte bara en vilsam promenad utan väcker också tankar om forna tider och kanske om den hädanfärd som väntar oss alla. Den här promenaden avslutades med gemensam kaffestund med tillfälle att dela sina tankar.