Den 10 juli åkte jag tåg från Piteå tågstation till Sikfors. Festspelen i Piteå. Trots att jag för mer än 30 år sedan svor på att aldrig, aldrig sätta min fot i en tågkupé.
Upprinnelsen var följande: En ledbandsoperation i foten försvårade bilkörning. Skulle till Gällivare och kom då på att en tågresa skulle underlätta. Sagt och gjort, jag beställde biljetter till mig och min sambo. Haltade ombord i Älvsbyn med stora förväntningar. Ett besök i restaurangvagnen med god mat och kanske en liten förfriskning. Restiden hyggliga tre timmar i 2:a klass.
I Boden förändrades allt. På den tiden reste de värnpliktiga på så kallade permissionståg. Kort efter vår avgång kunde man förmärka ett fullständigt kaos ombord. Ett fylleri av sällan skådat mått. Toaletterna oanvändbara på grund av anledning. Ett ohyggligt liv i vår kupé med inslag som ej här skall nämnas.
Vi stod ut en kort stund. Sedan bestämde vi oss för att gå till 1:a klass-vagnen, som var helt tom. Vi lugnade oss och färden fortsatte ganska njutbart.
Då stövlade han in tågmästaren helt hysterisk. Namnet kan jag utelämna.
"Biljetterna!", skrek han. Vi tog fram våra 2:a klass-biljetter och förklarade samtidigt sammanhanget.
"Här sitter ni, djävla människor, och tar upp platser för gamla passagerare som löst giltiga biljetter till 1: klass."
JAG Ställde mig upp och talade om mitt namn och att vi var beredda att betala mellanskillnaden till 1:a klass.
"Jag skiter i vad du heter," sa han. "Det kostar 300 kronor per person"!
Trots flera sparkar på smalbenet började mitt tålamod att tryta. Talade om i klartext vad jag tyckte om hans insats som tågmästare.
"Du har inte grepp på vad som händer på detta tåg!"
"Stanna tåget och släng av de som spyr och slår sönder inredningen och låt oss sitta kvar här" var mitt förslag.
"Skall någon slängas av här så är det du", fortsatte han.
Efter ytterligare smalbenssparkar föreslog jag att han skulle kolla i prislistan och återkomma så att vi kunde betala mellanskillnaden. Han var inte kontaktbar men drog dock iväg.
Murjek skulle dock vara en lämplig plats för att slänga av mig. Det fanns fortfarande inga fler resenärer mer än vi i 1:a klass-vagnen.
Han återkom dock efter 20 minuter men vid en annan sinnesstämning.
"Det kostar 60 kronor per person i tillägg i 1:a klass", vilket vi betalade. Resan var dock oförglömlig vilket var anledningen till mitt ställningstagande.
Tror att han numera arbetar som eldare på något ånglok i underjorden. Alla får vi vårt straff.
Med tanke på 11-åringen som nyligen blev avställd kan man fråga sig hur förändringsbelägna man varit inom järnvägen.
"Resor ger livet perspektiv" (Ur klokboken).
Resan till Sikfors var avsevärt angenämare.