Det stod helt nära den lutande gärdsgården med vilken man begränsade kossornas framfart, de som höll landskapet och hägnan öppen.
Stugan inrymde ett enda rum och där huserade min faster Fanny. Hon tog emot tvätt och fick på så sätt en liten inkomst. Atmosfären i tvättstugan var fuktig och den kokande tvätten rengjordes med lit. Fönsterna var immiga och kondensen lämnade spår i rutorna, där de rann som tårar och slutligen droppade ner på fönsterbläcket.
Fanny var en stor humorist och skratten blev många och hjärtliga tillsammans med henne. Korgarna med smutstvätt kunde innehålla ett och annat och hon var inte sen att påpeka detta.
Mr X:s korg var alltid intressant. Han kom med långa kliv och hade ett fast handslag, oklanderligt klädd och säker på sig själv.
-Jär tvett'n fölla? undrade han och Fanny som ju var kvick i käften svarade:
- Jå i sko bara si så hä et ha krupe å någerst".
Den passningen träffade sitt mål och hon behövde aldrig mer tvätta mr X:s byk.